De senaste veckorna har Aftonbladet i artikelserien "Det nya tuffa Sverige" presenterat mer eller mindre upprörande exempel på människor som nekas sjukersättning. Samtidigt läckte det häromdagen ut att regeringen backar från en del av de förtydliganden och skärpningar de vill ha i reglerna för sjukskrivning.
Visst finns det människor som hamnar i kläm, och visst förekommer det att försäkringskassan gör bedömningar som framstår som hårda och kalla.
Men det betyder inte att regeringen är fel ute som vill styra upp sjukskrivningsprocessen, eller att diskussionen om fusk och överutnyttjande av sjukförsäkringen har varit överdriven.
Om en tidning skulle vilja upprepa Aftonbladets serie fast från andra hållet - alltså leta upp människor som felaktigt fått sjukersättning - skulle det inte saknas exempel. Ett är Correns historia den 18 mars om Linköpingskvinnan som var helt sjukskriven i drygt fem år och fick ut över en halv miljon kronor i sjukersättning. Kvinnan sade sig ha sådan värk att hon varken kunde sitta, stå eller ligga. Trots detta har hon arbetat och drivit ett företag, och tre gånger genomfört det 90 km långa cykelloppet Tjejvättern. De flesta människor kan berätta om arbetskamrater eller bekanta som går sjukskrivna långa perioder och där omgivningen uppfattar att det är ett trassligt privatliv eller djup vantrivsel med jobbet som egentligen är problemet.
En färsk studie bland distriktsläkare i Dalarna visar att när patienten vill bli sjukskriven och läkaren inte tycker att det är motiverat, slutar 83 procent av fallen med att läkaren ändå skriver ett sjukintyg. I de mest extrema fallen går det till som i Falkenberg, där en patient fick en motvillig läkare att sjukskriva genom mordhot.
Eftersom onödiga sjukskrivningar kostar samhället pengar och dessutom kan leda till ohälsa och arbetsoförmåga hos den sjukskrivna måste de bekämpas. Att skattepengar går till sjukersättning åt människor som vantrivs på jobbet eller har problem i privatlivet kan inte vara definitionen på välfärd.