Mitt i natten gick hon som 18-åring över gränsen till före detta Jugoslavien, i sällskap av en trevlig man. Hon skulle få ett välbetalt jobb som hemhjälp. Men helvetet bröt löst.
De senaste femton åren har slavhandeln återuppstått i Europa. Organhandel förekommer, liksom slaveri i form av manlig arbetskraft. Mest omfattande är ändå handeln med kvinnors kroppar.
"Jag förstod inte vad som hände. Jag var så dum och naiv", berättar Mariana från Moldavien (DN 5/3).
Varje år skeppas hundratusentals kvinnor från östra till västra Europa. De blir fråntagna sina pass och utsätts ofta för ett slags brutal inskolningsperiod. De våldtas, misshandlas och inte sällan görs de drogberoende.
Moldavien anses vara Europas viktigaste centrum för så kallad trafficking, men sexhandeln blomstrar på flera håll. Affärsresande svenskar, italienare och österrikare lyckas beställa östeuropeiska kvinnor på hotell eller annons, varhelst de befinner sig på kontinenten. Längs motorvägar och gränspassager står unga flickor på rad och fryser i strålkastarljuset.
Om det europeiska slaveriet skall avskaffas måste modernare lagstiftning till. Män har inte rätt att köpa sex från kvinnor. Helt enkelt för att prostitution bryter ner människors psyken och kroppar, och för att prostitution inte är ett frivilligt val att tala om.
Enligt svensk polis har den internationella sexhandeln otvetydigt ökat med EU:s östutvidgning. På lång sikt finns det hopp, eftersom skillnaderna i levnadsstandard kommer att minska. Men Europa kan inte vänta.
I en färsk rapport kritiserar FN och den europeiska säkerhetsorganisationen OSSE kampen mot människohandel på Balkan. En av slutsatserna är att regeringars politiska initiativ inte alltid åtföljs av handling. Fokus ligger enligt rapporten alltför ensidigt på så kallade repressiva åtgärder. Frågan om hur människohandeln skall motverkas på lång sikt har inte besvarats, menar kritikerna. Hur skall kvinnors valmöjligheter öka?
Det stora svaret handlar förstås om att skapa fler arbetstillfällen och att locka större investeringar.
Men vikten av polisiärt och rättsligt samarbete mellan nuvarande och blivande EU-länder skall ändå inte underskattas.
Ett allvarligt hot mot sexhandelns profitörer vore det om fler offer vågade vittna. Därför borde kvinnan, eller flickan, få uppehållstillstånd om hon vittnar i exempelvis Sverige. Och om rättegången äger rum i hemlandet borde kvinnan få minst lika stor uppbackning. Även hon behöver ett slags skräckinjagande sällskap i rättssalen -- helst i form av en advokat i dyr kostym.
I dag säljs kvinnor vidare från en "ägare" till en annan. För varje gång får de en ny, omöjlig "skuld" att betala. Så ser slavhandeln ut, även i Sverige.
Därför måste polisen bedriva mer spaning och samarbeta i än raskare takt med utländska myndigheter. Socialarbetare måste i högre grad ge sig ut för att söka upp problemen.
Att östeuropeiska flickor hålls fångna i svenska lägenheter syns inte på ytan. Men vi vet att de finns där.