”Slaveri är ett ogräs som växer i alla jordar”, sade den brittiske 1700-talstänkaren Edmund Burke. Under sin livstid fick han vara med om att slaveriet avskaffades i England. Trots det har Burkes ord visat sig vara obehagligt sanna. Att utrota slaveriets ogräs, detta ohyggliga övergrepp mot den enskilda människans värdighet och frihet, är bevisligen oerhört svårt.
Slaveri är förbjudet enligt Europakonventionen och FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Sedan Mauretanien avskaffat slaveri 2007 är företeelsen olaglig över hela jorden. Ändå finns den kvar. Beroende på vem du frågar får du olika svar på exakt hur många människor som lever som slavar i världen idag. Enligt en halvårsgammal rapport från USA:s utrikesdepartement lever 27 miljoner människor i slaveri. Vissa människorättsorganisationer menar att siffran är högre. Men alla uppskattningar har en sak gemensam: det rör sig om ohyggliga mängder människor.
De allra flesta av dessa är fast i ett skuldslaveri som går i arv mellan generationerna. Att bryta sig loss är hart när omöjligt. En femtedel av dagens slavar har blivit utsatta för vad som i dagligt tal kallas ”trafficking”. De har med en kombination av lögner, hot och löften förts bort från sina hem. Inte sällan handlar det om kvinnor och barn som utnyttjas som sexslavar.
Blickar vi bakåt i mänsklighetens historia inser vi det sorgliga faktumet att slaveri varit normaltillstånd i nästan alla kulturer. Att fånga in sina fiender, beröva dem deras värdighet och tvinga dem att arbeta (eller värre) för en har alla samhällen gjort sig skyldiga till. Uppfattningen att slaveri är brott mot människans natur är något relativt sent påkommet.
Idag saknar vi – i brist på bättre ord – rätt ”glasögon” för att se vad som pågår. Inte minst från populärkulturen har vi matats med en viss typisk bild av slaveriet som inte överensstämmer med dagens situation. Viljan att särskilja dåtidens slaveri från nutidens har gjort att vi betecknar dagens slaveri med andra epitet. Just ordet ”trafficking” är ett sådant. Visst finns det anledning att skilja på olika tiders och former av slaveri. Men det får inte glömmas bort att det finns en emotionell aspekt av ordet slaveri som gör det principiellt viktigt att använda.
Själva ordet slaveri gör ont, och det är just det som gör det så kraftfullt.
Först när vi vågar tala klarspråk kan vi göra något åt den dystra situationen. Kampen mot den organiserade brottsligheten måste stärkas och koordineras över nationsgränserna på ett mer omfattande sätt än idag. Hjälp till självhjälp för att bryta ärftlig fattigdom måste styra biståndspolitiken.
På så sätt kan vi återigen övervinna slaveriet.