Den 18 juli för 25 år sedan hittades den första säcken med delar av da Costas kropp i Solna. Några veckor senare den andra. Huvudet och halsen hittades dock aldrig och dödsorsaken har därför inte kunnat fastställas. Ingen har heller kunnat fällas för mord.
Förundersökningen lades ner redan 1 juli i år eftersom det mesta tyder på att da Costa avlidit i juni 1984. Hennes kompisar såg henne för sista gången runt 9-10 juni och både kroppsdelarna och fyndplatserna gav vid handen att säckarna hade legat ett tag.
Den rättsprocess som drog igång efter fynden, mot "obducenten" och "allmänläkaren", kantades av skandaler. I mars 1988 fälldes de för mord, men rättegången togs om efter rättegångsfel. Då friades obducenten och allmänläkaren för mord, men i domskälen - som inte går att överklaga - anger tingsrätten att de är skyldiga till styckningen och brott mot griftefriden; ett brott som redan var preskriberat.
Hovrätten avvisade därför deras överklaganden och något prövningstillstånd till Högsta Domstolen fick de inte.
Här, menar många, tar en av Sveriges största rättsskandaler sin början. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd beslutade efter domen att dra in de båda läkarnas legitimationer; ett beslut som Regeringsrätten efter otaliga turer till slut godkände 2001. Därefter tog en ny rättsprocess vid, den som ska avgöra om de båda läkarna har rätt till skadestånd eller inte. I höst når den tingsrätten.
Men förundersökningen om styckmordet på Catrine da Costa är nu nedlagd. Det är sorgligt. Inte minst för da Costas anhöriga som får fortsätta att sväva i ovisshet. Men också för rättsväsendet som har misslyckats med att döma någon för mordet.
Om två år preskriberas det förmodligen mest uppmärksammade svenska rättfallet någonsin: Mordet på Olof Palme.
Sedan 2007 pågår arbetet med en lagrådsremiss där bland annat preskriptionstiden för mord och andra brott där det finns uppsåtligt dödande ska ses över. Enligt det förslag som ligger på regeringens bord ska preskriptionstiden för sådana brott slopas. Det vore utmärkt. Det verkar glädjande nog också regeringspartierna vara eniga om.
Stötestenen lär vara vilka regler som ska gälla för brott som redan är begångna men ännu inte preskriberade. De nuvarande eller de nya? Palmemordet, menar en del, är ett starkt skäl för att de förändringar regeringen planerar bör gälla retroaktivt. För att brott som redan är begångna men ännu inte preskriberade bör omfattas av de nya och hårdare reglerna.
Mot det kan man ha invändningar. En är att lagstiftning inte kan utgå från ett enda rättsfall. En annan att Europakonventionen, som är lag i Sverige, slår fast att ingen strafflagstiftning ska ske retroaktivt. Men de brott som berörs av slopad preskriptionstid och retroaktivitet är de allra grövsta: Mord, dråp och folkmord. Och sådana grova brott bör aldrig preskriberas.