Frågorna dyker upp när man följer debatten om operasexism. Den startade när Expressens musikskribent Gunilla Brodrej kritiserade Göteborgsoperans uppsättning av Sjostakovitjs Lady Macbeth från Mzensk för att vara tråkigt porrig med en total brist på genusmedvetenhet (13/3).
Efter några infantila Facebookinlägg från sårade operamänniskor tog debatten rejäl fart. De senaste veckorna har musikkritiker, operaartister och genusvetare dömt ut svensk opera som sexistisk, omotiverat pornografisk och präglad av den manliga blicken.
Men svensk opera styrs inte av män, tvärtom är majoriteten operachefer kvinnor. De "avsugningar", "bara bröst" och samlag "bakifrån" som kritiseras beror inte på manliga chefer.
Mycket ligger i själva operorna. Jag har inte sett Lady Macbeth, men det räcker att läsa handlingen för att inse att en iscensättning utan ett antal samlag är omöjlig. Många gamla operor är sprängfyllda av erotik, dels för att sex säljer, dels för att den psykologiska och mänskliga dramatik upphovsmännen ville tonsätta ofta ställs på sin spets i erotiska sammanhang (SvD 17/4).
Frågan är om detta är skäl att censurera operan. Ingen säger det rakt ut, men när genusvetare hävdar att konsten inte är fri då den reproducerar konserverande könsroller, att det saknas kvinnlig sexualitet i operan i dag och att detta är allvarligt eftersom det påverkar publiken - då hamnar de snubblande nära Platon. För 2500 år sedan ville han censurera diktarna eftersom publiken påverkas, och Platon ville se en bättre människa ta form.
Många som kritiserar operasexismen vill se mera nyskrivet, nutidsanpassat material - gärna av kvinnliga tonsättare. Och det vore kanske kul, men ska publiken strömma till krävs att de nutida tonsättarna vågar vara lika musikdramatiska som de gamla.
Det innebär bland annat att känslolivet gestaltas just så irrationellt och icke-genuscertifierat som det kan vara i verkligheten. För vad är egentligen genuscertifierad sexualitet? Att båda parter skriver på ett samtyckeskontrakt innan de går till sängs, att en äggklocka fördelar rättvist mellan (vid heterosex) fellatio/cunnilingus respektive kvinnan ovanpå/mannen bakifrån? Närmar vi oss inte då det viktorianska "close your eyes and think of England", fast "England" har ersatts med "genusmedvetenhet"?
Mycket går att genuscertifiera, men sexualitetens blandning av evolutionärt utvecklade biologiska drifter och irrationellt förälskade känslor hör knappast dit. Få människor vill ha en genuspolis i sängkammaren, och sexualiteten i konsten riskerar att bli blod- och andefattig om den ska genuscertifieras.
För övrigt var Sjostakovitjs Lady Macbeth länge förbjuden i Sovjet efter en artikel i Pravda som man tror att Stalin skrev. Diskutera gärna sexualiteten och könsrollerna i dagens opera, men undvik att hamna i säng med Platon och Stalin.