Ledare: Slutna kvarter och små tomter

Stad byggs med slutna kvarter, det anser de flesta människor. När man vandrar ut från centrum och kommer till de friliggande punkthusen upphör stadskänslan. Men det finns ytterligare ett skäl att bygga slutna kvarter och det är för att undvika allmänningens tragedi. 1833 skrev engelsmannen William Forster Lloyd om hur tragiskt kortsiktigt allmänningarna runt de jordbrukande byarna användes. Ingen kunde låta gräset växa upp ordentligt så att kreaturen senare skulle kunna äta sig feta, den som väntade riskerade att grannen lät sina djur beta på allmänningen före. Allmänningarna gav låg avkastning. Det var först när man satte staket och gärdsgårdar runt ängar och hagar och ägandet fördelades som bönderna kunde börja agera långsiktigt. Alla tjänade på detta.

Samma problem med bristande omsorg och bristande långsiktighet finns runt alla våra friliggande lägenhetshus. Det finns ingen mark runt husen som inte är åtkomlig för allmänheten. Det går inte på samma sätt att skapa en trevlig uteplats, med fina utemöbler, en fin grill, hammock, blomsterarrangemang och annat som de flesta uppfattar som trivsamt och trevligt. Allt som står ute riskerar att förstöras eller stjälas. Runt miljonprogrammens alla friliggande hus är detta som tydligast. Fina cyklar och annat av värde måste förvaras i lägenheten. Ungdomsgäng kan lätt dominera all utomhusmiljö. På så sätt blir de boende mer inlåsta i sina lägenheter där än i lägenheter i slutna kvarter med innergårdar där de boende kan vårda en gemensam liten innergård för just de boendes trivsel.

Slutna kvarter måste även kombineras med små kvartersstora parker för att göra staden trivsam. Träd och gräs behövs i vår närhet för att vi ska trivas och må bra. Runt dessa blir restauranger och andra offentliga inrättningar ännu trevligare. Små inhägnade lekplatser kan också anläggas i något hörn för att göra staden barnvänligare.

Stadens politiker måste också tänka på att mångfalden och småskaligheten är det som gör stadens storskalighet mer trivsam. Stora hus som byggs över hela kvarter ger sällan en trivsam stadskänsla. Säljer man marken kvartersvis så blir det bara de stora byggjättarna som kan åta sig byggnationen, men om marken i de slutna kvarteren delas upp i mindre tomter kan även mindre lokala byggföretag ta sig an en del av nybyggnationen. Det lokala näringslivet konkurreras då inte ut helt av de stora byggföretagen.