Magasinet Fokus gör årligen en ranking över Sveriges kommuner: ”Bäst att bo”, heter den. Kommunerna bedöms utifrån hur de är att vara ung, äldre, ha familj och arbeta i, samt ett gäng ”fundamentala variabler” såsom medeltemperatur, befolkningstillväxt, öppenhet, ohälsotal med mera. Gällande arbete bedöms bland annat tillgängligheten, andel högutbildade, diversitet i yrken, kommunalskatt och nya företag.
Östergötland har tre kommuner på topp 100 och sex kommuner över 150-strecket. Samtidigt hamnar fyra östgötakommuner under 200-strecket bland Sveriges 290 kommuner.
Linköping har slagit sig in på topp 10 – inte illa! Linköping är framför allt bra för unga, där blir kommunen 7:a. Sämre är det dock att vara äldre (plats 58) vilket förstås är en skamfläck. Att arbeta i bedöms Linköping som 18:e bästa kommun. Det måste faktiskt ses som om inte ett misslyckande så definitivt en ranking med förbättringspotential för Sveriges femte största stad, med universitet, bred företagsflora samt god tillgång på infrastruktur och transporter.
Norrköping är tvåa på plats 37 och Mjölby trea på 75 - en upphämtning från plats 103.
I bottenracet hittar vi Boxholm på plats 212 (ett ras från förra årets 137), Ödeshög på 236 och Ydre 256. Sämsta östgötska kommun att bo i rankas Valdemarsvik på plats 284.
Östgötalistan följer i stort sett befolkningsmängden. Kommunerna på rankingens övre halva har alla en befolkning på över 20 000 invånare – undantaget Söderköping (101) med drygt 14 000 invånare. På den undre halvan har samtliga under 10 000 och av de under 200-strecket ligger tre av fyra på omkring 5 000 invånare. Trenden gäller inte bara Östergötland utan i hela landet är storstäderna vinnare. Finns det någon räddning för landsorten? Forskarna är rätt eniga; småkommuner måste sluta förbanna urbaniseringen och istället anpassa sig efter den. Acceptera att ni krymper och ta fram strategier för det - och bli varandras goda exempel.