Till vissa delar verkar dock kritiken förhastad. Vattenfall har försökt att sälja ut det svenska elnätet, hävdas det. Men att bolaget har räknat på vad en försäljning skulle ge är knappast bevis för att man tänkt gå bakom ryggen på regeringen och svenska folket.
Det samma kan sägas om intresset för att investera i brittiska kärnkraftverk. Att titta på möjligheterna måste inte vara en dödssynd, även om regeringen är negativ. Det är ytterst näringsminister Maud Olofsson (C) och regeringen som ska avgöra om ett övertramp har skett. Inte oppositionen eller medierna.
När det gäller Vattenfalls investeringar i kolkraft är det än mer knivigt. Kanske har Vattenfall verkligen - som ledningen påstår - avsikten att på sikt styra över produktionen mot biomassa och koldioxidlagring. Kolkraftverken i Tyskland försvinner ju inte bara för att någon annan äger dem. En ansvarsfull ägare är förmodligen bättre än en ansvarslös.
Men för det första har Vattenfall urholkat sitt varumärke som ansvarsfull ägare, främst genom bristande säkerhet på sina kärnkraftverk.
För det andra delas nog inte uppfattningen att det är bättre att Vattenfall äger de "smutsiga" kraftverken av svenska folket. Bolaget har inte lyckats övertyga om att man verkligen siktar på en omställning till grön el.
Ett statligt bolag har det inte så lätt. Det kan inte låta sig styras helt av politikerna, det vore ekonomiskt vansinne. Men de kan inte heller göra vilka affärer som helst - det är oacceptabelt för ägarna, det vill säga svenska folket.
Ytterst visar kanske kritiken hur ohållbart det är att staten äger en av huvudspelarna på den europeiska elmarknaden. Om man inte ska använda bolaget till att bedriva energipolitik - vilket skulle kunna bli en dyr historia för skattebetalarna - ja, vad ska man då på den marknaden att göra?
Vattenfalls ledning har misskött varumärket och lönsamheten. Det verkar rimligt att regeringen ser sig om efter en ny vd. Därefter bör man på allvar ställa sig frågan varför man äger hela Vattenfall med dess nuvarande verksamhet.