Vindkraft har blivit tidens melodi, så även i Östergötland. Vindkraftverken sprider sig som stora vita svampar i landskapet, och det är inte utan anledning. Statliga subventioner i form av elcertifikat har banat väg för en kraftig utbyggnad av vindkraften. Dessutom gynnas de kommuner som tillåter en större etablering av vindparker, de kan nämligen få utnyttja en så kallad "bygdepeng". Det innebär att kommunen kan kräva att kraftbolagen ger en viss del av sin årliga avkastning för att få rätten att etablera sig där.
Kraftbolaget Eon väntar just nu på att få tillstånd till att bygga en vindpark söder om Horn och Hycklinge, och därmed har frågan om den djupt omtvistade bygdepengen aktualiserats. Problemet är att det råder en stor osäkerhet kring bygdepengen, är det ens lagligt för en kommun att kräva bygdepeng eller ej? I söndags intervjuades en rad olika representanter från näringsliv respektive myndigheter i radioprogrammet Kaliber angående bygdepengen. Och det är tydligt att det inte finns någon konsensus kring hur bygdepengen bör betraktas. Är den ett förhandlingsmedel för kommunerna eller är det en form av utpressning gentemot företag? Ett är åtminstone säkert; bygdepengen i sig är djupt problematisk. Den ger grönt ljus för en form av kohandel mellan kommun och näringsliv.
Frågan om bygdepengen verkar onekligen ha hamnat mellan stolarna. Enligt miljöminister Lena Ek är det tre olika departement som delar ansvaret för den, och ingen av dem har hittills fattat beslut kring huruvida bygdepengen bör tillåtas eller inte. Det behöver fattas ett beslut från högsta ort angående dess status, och det illa kvickt.