Flodvågen i Asien, orkanen över Sverige -- 2005 har börjatmed dramatiska påminnelser om naturkrafternas styrka. Allt talar föratt mer av natur- och väderdramatik är att vänta inom de kommande åren.
Den asiatiska flodvågen orsakades av kontinentalplattornasförflyttning under Indiska oceanen. Det har ingenting med mänskligaktivitet att göra. Men de förändringar av natur och väder som redangör sig påminda är inte lika naturliga, utan tvärtom i högsta grad enföljd av människans inverkan på sin omgivning. Men det betyder igengäld att det faktiskt också står i människans makt att påverkaförändringarna.
Snart, tidigare än vad vi kunnat ana, kan det dock vara för sent. Omtio år riskerar uppvärmningen av jorden att passera den punkt frånvilken det inte längre finns någon återvändo. Den varningen utfärdas ien vetenskaplig studie som presenterats i veckan.
Bakom rapporten -- "Att anta klimatutmaningen" -- stårledande brittiska, amerikanska och australiska forskningsinstitut.Ansvarig för rapporten är bland andra den förre brittiske ministernStephen Byers. Han står premiärminister Tony Blair nära. Blair harutnämnt just klimatförändringen till den största globala, politiskautmaningen. Presentationen av klimatstudien sammanfaller för övrigt medatt Storbritannien tar över ordförandeskapet för G8-gruppen, de åttaledande industriländernas sammanslutning.
Det forskarna pekar på är att världens genomsnittstemperatur omredan ett decennium riskerar att nå en nivå som är två grader övergenomsnittstemperaturen före 1750, det vill säga innan den industriellarevolutionen startade. Då passerar världen "the point of no return",varnar de. När uppvärmningen nått denna nivå kommer bland annatomfattande torka, vattenbrist, höjda havsnivåer, påfrestningar förjordbruket, och epidemier att följa. Skogarna försvinner på många håll.Världens känsliga ekosystem, där allt hänger samman, rubbas helt.
Sådana varningar är i och för sig inte nya. Knappast någonvetenskapsman med anspråk på vetenskaplig respektabilitet ifrågasätterlängre att klimatförändringen är ett faktum, och att denna är orsakadav mänsklig aktivitet. Det är när det gäller vilka effekter som kanförväntas som det råder meningsskiljaktigheter.
Det som gör den nu aktuella studien särskilt intressant är att denkritiska punkten efter vilken klimatförändringen blir okontrollerbar,fixeras vid en tidpunkt i den helt nära framtiden, om bara tio år.
Det är annars i ett hundraårsperspektiv eller mer som man brukartala om de effekter som den nya studien i stället placerar alldeles vidvår tröskel. Det är också intressant -- och skrämmande -- att forskarnatalar i termer som för tankarna till skräckscenariot i en amerikanskfilm från förra året. I denna, "The day after tomorrow", ändrades tillexempel riktningen av Golfströmmen -- garanten för att vi har ettuthärdligt klimat i Norden på vint-rarna -- på bara något år. Sådana,snabba förändringar av apokalyptiskt slag är inte osannolika, menar man.
Dessa förutsägelser lär knappast komma att stå oemotsagda.Förhoppningsvis visar sig de värsta farhågorna ha varit överdrivna. Vemvet. Men vad som däremot är säkert är att världen -- närmare bestämtdess mäktigaste makthavare -- inte har råd att ignorera den utmaningsom den faktiskt konstaterade klimatförändringen innebär.
Klimatvarningens adressater är ledarna för G8-länderna. Dessauppmanas att fram till 2025 säkerställa att förnybara energikällorsvarar för en fjärdedel av ländernas elproduktion. Det motsvarar isjälva verket, med tanke på utmaningens dimensioner, en närmast blygsamambition.
Självklart måste den växande insikten om klimatfrågans betydelseinverka på energipolitikens inriktning. I detta perspektiv gränsar densvenska energipolitiska inriktningen -- mer kol och olja i stället förkärnkraft -- till det vanvettiga.