Hennes avgång flyttade på en gång intresset från kungen till slaget om socialdemokratin. Men när stormen bedarrat finns det skäl att, i eftertankens kranka blekhet, fundera lite över vad som hände. Det finns minst fyra dramatiska delar av kungakrisen:
Boken, artisten, presskonferensen - och framtiden.
Boken drog igång allt. Tre år av research och sedan en skicklig lansering som gav maximal chockverkan. Den kommer säkert att studeras och analyseras på marknadsföringsutbildningar i åratal. Själva boken, som jag läser just nu, är ganska skruttig. Stelt skriven och med ett innehåll som i många fall är mycket tveksamt.
Jag håller med Ernst Klein, som i sin recension i Corren i onsdags ifrågasatte såväl allmänintresset av kungens privata relationer som det journalistiska hantverket, kännetecknat av anonyma källor och bristande detaljuppgifter. När ägde de där festerna rum i den skumma klubben? Läsaren får inte svar.
Redan första dagen slogs jag av häpnad över att en före detta artist pekades ut som kungens tidigare älskarinna. Om det är tveksamt att rota i kungens privatliv är det otillständigt att hänga ut personen som föll för honom. Vem som helst får ha en relation med kungen utan att behöva hamna på löpsedlarna.
Hade artisten valt att PO-anmäla tidningarna som publicerade hennes namn hade de sannolikt blivit fällda. Nu valde hon i stället att framträda i Expressen, vilket naturligtvis var hennes fria val. Och enligt ryktet mycket lönsamt.
Kungens presskonferens i samband med älgjakten framställdes omedelbart som ett stort misstag. En babblande kung utan förmåga att formulera en sammanhängande tanke, hävdade medieexperterna. Jag håller inte med. Kombinationen av ett halvt erkännande och en skör, mänsklig framtoning var ett snilledrag. Han var sig själv och han återerövrade stora delar av folkets kärlek.
Men den viktigaste frågan är politisk:
Är det inträffade ett argument för att införa republik?
Jag är varm anhängare av att avskaffa monarkin. Ärvd makt är stötande i ett demokratiskt samhälle. Men kungens bokkris är inget argument. Frågan om monarki eller republik hänger inte samman med enskilda personers förmåga att bära upp sitt ämbete eller sin roll. Det är en principfråga av mycket djupare slag. När samhället är redo ska vi införa republik oavsett om kungen är en slarver eller en älskad förebild. Sedan kan vi ju mycket väl få en president som gör lika tvivelaktiga saker som de kungen anklagas för.
Skillnaden är att honom eller henne kan vi byta ut.