När Caremahistorien rullades upp visade det sig att vårdbolaget trots stora vinster betalade liten eller ingen bolagsskatt i Sverige. Förklaringen var en så kallad räntesnurra; ett bolag som vill slippa betala hög skatt för en stor vinst tar ett lån till hög ränta från ett annat bolag i samma koncern. Bolaget får göra avdrag för sina räntekostnader och slipper därför skatta för vinsten, trots att pengarna fortfarande finns i koncernen.
Räntesnurror är ett exempel på skatteplanering, och skatteplanering är i sig inte olagligt. Det låter ofta så i den svenska debatten, och visst kan man av moraliska skäl fördöma skatteplanering, men så länge det sker inom lagens ramar är det inget brott.
Däremot vill Anders Borg strama åt lagstiftningen så att det ska bli svårare att skatteplanera. Det är lätt att inse varför - Borg vill ha in mer skattepengar, och Skatteverket bedömer att en begränsad avdragsrätt skulle ge drygt 6 miljarder mer om året. Men man kan även argumentera för begränsade möjligheter till skatteplanering av konkurrensskäl: Bolag i koncerner har av förklarliga skäl lättare att skatteplanera än fristående bolag, så en stram lagstiftning kan göra villkoren mer lika.
Men det förslag till tuffare regler för ränteavdrag som regeringen lade förra veckan har tyvärr allvarliga brister. För det första införs en grundregel att bolag aldrig får göra avdrag för räntebetalningar till ett annat bolag i samma koncern, trots att sådana så kallade internlån ofta kan vara det smartaste och mest effektiva sättet att finansiera en viktig investering.
För det andra är de föreslagna undantagen från denna grundregel väldigt oförutsägbara. Avdrag för räntekostnader inom en koncern kan beviljas om själva lånet är "huvudsakligen affärsmässigt motiverat". Men huruvida ett internlån är "affärsmässigt motiverat" blir en bedömningsfråga, som tjänstemän på Skatteverket får avgöra från fall till fall.
För företagen innebär detta en stor osäkerhet. De kan inte veta vad en investering kommer att kosta, eftersom de inte vet om deras ränteavdrag kommer att beviljas. Denna oförutsägbarhet och rättsosäkerhet kommer med största sannolikhet att minska investeringsviljan, och därmed sänka svensk konkurrenskraft.
Svenskt Näringsliv har kritiserat förslaget hårt, och vill i stället se en rättssäker modell - till exempel kvantitativa kriterier där avdragens storlek begränsas i relation till bolagets resultat och skuldsättningsgrad.
Reglerna mot skatteplanering måste bli rimliga och rättssäkra. Det är inte bara riskkapitalister inom välfärdsbranscherna utan alla svenska företag som omfattas.
Det finns också anledning att fundera över den svenska bolagsskatten. Det är i takt med att andra länder har sänkt bolagsskatten som skatteplanering har blivit en allt vanligare företeelse i Sverige. Anders Borg vill sänka bolagsskatten med de nya skatteintäkterna, men sänkningen kanske är viktigare än reglerna.