Klassklyftorna i grundskolan har ökat dramatiskt de senaste åren, visar en SCB-undersökning som folkpartiet låtit göra och som presenterades på DN debatt häromdagen. Andelen elever från hem utan studietradition som inte blev behöriga att läsa på gymnasiet ökade från 18 procent år 1999 till 23 procent år 2004. Andelen elever från hem med studietradition som inte blev behöriga till gymnasiet låg under samma period konstant på drygt 3 procent.
Socialdemokraterna kan stolt peka på hur de under 1900-talet gjorde utbildning tillgängligt för alla, bland annat genom möjligheten att ta studielån. Men någonstans efter grundskolans införande gick allting fel, troligen på grund av en missriktad och feltänkt välvilja gentemot just arbetarklassens barn.
När folkpartiet nu vill komma åt klassklyftorna i grundskolan så fokuserar de på tre områden: tidigare betyg, en storsatsning på lågstadiet och bättre disciplin i skolan. Det är viktiga och självklara förbättringsområden. När det gäller betygen finns det dessutom många inom arbetarrörelsen som håller med folkpartiet. LO:s Gudmund Larsson skrev i boken "Resa i första klass" 2001 att "i en skola där man vinner uppmärksamhet och belöning genom att tala för sig vinner medelklassens och de välutbildades föräldrar och elever. I en skola där det lönar sig att prestera och få bevis i svart på vitt på prestationen, kan även arbetarbarnen liksom de försagda eller blyga hävda sig".
Men i diskussionen om betyg och disciplin får man inte glömma bort innehållet och arbetsformerna i skolan. Under de senaste decennierna har en postmodernistisk och relativistisk syn på kunskap blivit populär bland både skolpolitiker och skolforskare i Sverige. Under parollen "kunskap förändras hela tiden och det som är sant i dag kan vara osant i morgon", har skolans uppdrag förskjutits från att lära ut kunskaper till att lära ut lärande. Eleverna ska själva söka kunskap, vilket ofta innebär att de själva väljer både vad de ska lära sig och hur det ska gå till.
Och här finns en del av förklaringen till de ökande klassklyftorna i grundskolan. Om friheten är total och eleverna själva alltid väljer vad de ska studera så kommer vissa att fördjupa sig i fotbollsspelare eller popstjärnor medan andra väljer att läsa om andra världskriget eller solsystemet. Det behöver inte betyda att de senare är mer studiebegåvade än de förra, utan kan hänga på ifall eleven kommer från ett hem med eller utan studietradition. Resultatet i slutändan blir klassklyftor, som inte hade behövt uppstå om en kunnig lärare hade undervisat klassen i stället för elevernas fria kunskapssökande.
Den socialdemokratiska skolpolitiken sviker arbetarklassens barn, och dessutom vittnar den om klassförakt. Folkpartiet har uppenbarligen mycket högre tankar om vad elever från hem utan studietraditioner kan klara med rätt förutsättningar än vad socialdemokraterna har.