Skatterevolten har startat -- inom socialdemokratin. S-finansborgarrådet i Stockholm Annika Billström förkastar Göran Perssons och Pär Nuders tal om höjda kommunalskatter. Slutsatsen att det behövs höjda skatter för att klara vård och omsorg är förhastad, säger hon.
Först måste varje annan finansieringsmöjlighet prövas. De stora bristerna i effektivitet i de offentliga verksamheterna väntar på att åtgärdas, lyder budskapet.
Och Annika Billström är långt ifrån ensam. Hennes attack på skattehöjningsplanerna fick under gårdagen uppslutning från flera andra socialdemokratiska kommunpolitiker. Skatterevolten går som en löpeld bland de s-kommunpolitiker som Göran Persson och Pär Nuder hade räknat med skulle stödja deras planer på höjda skatter. De socialdemokratiska kommunalråden landet runt uttrycker förvåning över stats- och finansministrarnas planer.
Mattias Ottosson, det socialdemokratiska kommunalrådet i Norrköping, är befriande tydlig:
"De (Persson och Nuder) tar en väldigt enkel väg genom att börja tala om höjda skatter. Det är som på 60- och 70-talet: vi höjer skatten. Men det är andra saker vi behöver ta tag i först", slår Ottosson fast.
Precis som Annika Billström lyfter han fram behovet av att effektivisera statlig och kommunal verksamhet. Höjda skatter blir då en "smitväg", säger han. Det är bara att fortsätta att lyssna på ton-gångarna från Norrköping: "Det här blir kontraproduktivt. Kommunerna måste ändra verksamheten och hushålla med skattekronorna. Vi måste diskutera vad kommuner och landsting skall syssla med och vad individerna själva kan ta större ansvar för." Det är meningar som tål att läsas om flera gånger, för att sedan begrundas vidare. Den som talar är som sagt socialdemokratiskt -- inte borgerligt -- kommunalråd. Men ingen borgerlig kommunpolitiker skulle ha kunnat formulera det så mycket bättre.
Skatterevolter brukar starta underifrån, när skattetrötta medborgare gör sina röster hörda. Nu visar politikerna, till råga på allt socialdemokratiska politiker, vägen.
Man kan anlägga två, kompletterande perspektiv på det som händer. För det första ett maktpolitiskt perspektiv och för det andra ett mer ideologiskt.
Att flera socialdemokratiska kommuntoppar fronderar mot statsministern i en central politisk fråga vittnar i sig om en försvagad sammanhållning inom det statsbärande partiet. Det är ännu ett uttryck för att Göran Perssons grepp om partiet är på väg att försvagas. Persson kan i varje fall inte längre räkna med automatisk rättning i leden när han pekar med hela handen.
Men det som till exempel Mattias Ottosson i Norrköping säger vittnar framför allt om ett ideologiskt paradigmskifte. Höjda skatter har alltid varit det givna, socialdemokratiska svaret på hur välfärdsbehoven skall tillfredsställas. Det ligger en djup symbolik i att detta svar avvisas av socialdemokratiska kommunpolitiker. När man till och med talar om att individerna måste förlita sig mer på sig själva, har det borgerliga tänkandet redan segrat.