Soffliggarna fick majoritet i det svenska valet till EU-parlamentet. Cirka 65 procent av de röstberättigade var förhindrade, eller valde att inte utnyttja sin rätt, att rösta. Det är en beklämmande uppvisning i likgiltighet för ett demokratiskt val.
Ett vanligt argument för att avstå rätten att rösta har varit att informationen varit bristfällig. Det är inte sant. Visserligen har politikerna varit slöa ifråga om att fortlöpande upplysa folk om vad som sker i EU-parlamentet, och valkampanjen har definitivt saknat glöd, men medierna har varit späckade med upplysningar om parlamentskandidaterna, deras ambitioner och vilken roll parlamentet har i EU, och med uppgifter om partigrupperingar och viljeinriktningar.
Om soffliggarna trots allt blev överraskande många var valets allt överskuggande överraskning den fyra månader gamla uppstickaren Junilistans framgång. På söndagskvällen pekade Junilistans väljarsiffror på dryga 14 procent, vilket skulle ge den tvärpolitiska organisationen tre mandat i EU-parlamentet.
Junilistan säger ja till EU men nej till att delta i den monetära unionen och till överstatlighet. Det var med den linjen Nils Lundgren och hans anhängare fick sitt sensationella valresultat.
I övrigt tycks de till EU uttalat negativt inställda partierna, v och mp, ha förlorat väljare jämfört med förra EU-valet 1999.
Valet till EU-parlamentet har nu hållits i samtliga 25 medlemsländer, och söndagens prognoser tyder på att gruppen kristdemokrater och konservativa förblir i majoritet och att den socialdemokratiska gruppen blir fortsatt stor.