Nio miljarder per år.Så stor kan kostnaden för EU:s östutvidgning komma att bli för Sverige. I går presenterade EU-kommissionen en långtidsbudget för unionen. Enligt denna skall Sveriges årliga avgift till EU bli nio miljarder högre än i dag. "Detta är naturligtvis oacceptabelt", var finansminister Bosse Ringholms reaktion.
EU-kommissionären Margot Wallström försvarar däremot avgiftsökningen. "Det är utvidgningen som kostar och vi måste vara beredda att vara solidariska", säger Wallström.
Häromdagen förklarade Göran Persson att EU:s utvidgning nödvändiggör försämringar i de svens-ka trygghetssystemen. Statsministern räknade upp systemen för barnbidrag, föräldrapenning och handikappstöd. Reglerna för dessa måste skärpas för att möta den fria rörligheten av arbetskraft. Och dessa försämringar till följd av utvidgningen -- som alltså skall genomföras under de två år som regeringen vill ha övergångsregler innan invandringen kan släppas fri -- måste enligt Persson gälla "lika för alla".
Sverige var det EU-land där det folkliga stödet för unionens utvidgning var som störst. Att kräva nio miljarder kronor mer om året av svenska skattebetalare, samtidigt som dessa får finna sig i försämringar i trygghetssystemen som en följd av den fria rörligheten från Östeuropa - det är att undergräva all känsla av solidaritet.
Fast alternativet till försämringar är att trygghetssystemen då utsätts för så stora påfrestningar att de kollapsar. Sverige sitter till synes i en rävsax.
EU:s regler säger att en person som arbetat tio timmar per vecka är berättigad till full ersättning från de sociala systemen, och lönen behöver inte vara på en sådan nivå att den räcker för en dräglig levnadsnivå.
Nu senast har den moderata riksdagsledamoten Anne-Marie Pålsson framhållit hur attraktivt det blir för personer som bor nära Sverige att arbetspendla för några timmars arbete per månad för att få tillgång till förmåner som barnbidrag, vårdbidrag, underhållsbidrag och så vidare. En polsk arbetare tjänar i genomsnitt tvåtusen kronor i månaden. Med två svens-ka barnbidrag adderade till detta fördubblas levnadsstandarden. Pålsson drar samma slutsats som Göran Persson, att våra system inte är konstruerade för sådana påfrestningar, och att de måste änd-ras för att passa i en rörlig värld.
Den svenska solidariteten med omvärlden riskerar dock att undergrävas, och främlingsfientligheten underblåsas kraftigt, om välfärden försämras med hänvisning till kravet på öppna gränser. Men samma konsekvenser riskerar vi att få om de östeuropeiska EU-medborgarna direkt ges tillträde till Sverige och trygghetssystemen överbelastas.
Sverige är bakbundet av den inre marknadens överstatlighet, och Göran Persson hyser inget hopp om att det skulle gå att änd-ra EU:s regelverk. Men det inrikespolitiska spelet bidrar till att ytterligare försvåra hanteringen av problemet.
Oppositionen motsätter sig regeringens försök att åtminstone köpa Sverige lite tid genom övergångsregler under två år. Ännu bättre vore att som Tyskland och Österrike införa övergångsregler under sju år. Förhoppningsvis hinner då de ekonomiska skillnad-erna mellan de nya och de gamla EU-länderna utjämnas mer, och behovet av sociala försämringar bli mindre akut.
Men bland andra centerns Maud Olofsson vill öppna gränsen direkt, och ser hellre att trygghetssystemen försämras på en gång. Olofsson anklagar regeringen för att argumentera på samma sätt som främlingsfientliga partier.
Det är i själva verket Maud Olofsson som bäddar för främlingsfientlighet. Centerpartister och andra i oppositionen nonchalerar ett faktiskt existerande prob-lem som måste hanteras på ett sätt som inte utmanar medborgarnas känsla av rättvisa, i tron att de därmed gör sig politiskt märkvärdiga. Det är obegripligt hur någon kan inbilla sig att det finns taktiska poänger och väljarstöd att vinna på sådan ansvarslöshet.