Utan vidare omsvep kom regeringen i onsdags överens med Socialdemokraterna om en 30 dagars förlängning av den svenska militära närvaron för att skydda civilbefolkningen i Libyen. Det är bra. Insatsen lider mot sitt slut, men det är viktigt att vi fullföljer vårt åtagande.
Beslutet att Sverige skulle skicka Gripenplan stod från början samtliga riksdagspartier, undantaget Sverigedemokraterna, bakom. Även Vänsterpartiet var med på noterna. "I ett läge när regimen i landet sätter in attackhelikoptrar och stridsflyg mot sin egen befolkning har omvärlden en skyldighet att agera", skrev V:s utrikespolitiske talesperson Hans Linde i en kommentar (Flamman 14/3).
Men nu, vilande på någon slags naiv efterklokhet, dyker konspiratoriska vänsterprotester upp som brev på posten. En av rösterna tillhör frilansjournalisten Joakim Bröms. I en debatt i P1:s Studio Ett (1/9) ställer han sig "otroligt tveksam till hela insatsen med Natoflyg" då den bygger på en "märklig idé om att man skyddar civila bäst genom flyganfall och bomber".
I stället efterfrågar Bröms dialog. "Varför är det så otroligt hemskt med förhandlingar och fredliga medel?" undrar han. Motfrågan blir hur mottaglig Bröms tror att Muammar Gaddafi - diktatorn som satte in stridsflyg för att rensa upp bland "kackerlackorna" - hade varit?
Å andra sidan är Bröms en av de som tror att Gaddafis påstådda folkmordsplaner bara var svepskäl för att kunna attackera Libyen i de humanitära skälens namn (Aftonbladet 20/6).
Personer som Joakim Bröms, som ser sig som revolutionära sanningssägare, kommer alltid att gå mot strömmen. Oavsett vad "etablissemanget" står för, tycker de tvärtom. Om FN beslutat att inte gå in och skydda libyerna - hade de klagat på det. Faktum är att Bröms i Studio ett-debatten gör just det beträffande Bahrain och Jemen, där omvärlden inte agerat.
Mönstret återfinns i debatten om krigen i Afghanistan och Irak. Särskilt Irakinsatsen drar till sig konspiratörer likt flugor till en sockerbit. Anledningen till det stavas USA.
Detta understryks av de senaste veckornas debatt kring tioårsdagen för 11 september. Nätdebattörer som förringar al Qaidas angrepp och i stället framställer Amerika som den värsta terroristen, med atombomberna över Hiroshima och Nagasaki som argument. Föranledda händelser som Pearl Harbor, andra världskriget och Japans deltagande på Nazitysklands sida, kommenteras inte.
Det är bekvämt att beskriva världen och politiken som svartvit. Men de fungerar inte på det sättet som Bröms och andra med honom vill låta påskina. De har en poäng i att staters inrikes situationer och utrikes relationer alltid påverkar deras beslut. Men det gör även saker som att en galen diktator hotar att slakta sitt folk. Västvärldens demokratier gjorde rätt som agerade.