Sömnproblem håller på att utvecklas till en ny folksjukdom. Var tredje svensk lider idag av sömnproblem. Den bristande nattron började breda ut sig i början av 1990-talet och har sedan dess tilltagit i styrka.
Enligt Lena Leissner, överläkare på sömnenheten i Örebro, hänger utvecklingen samman med en allmän ökning av stress, oro och ångest. Problemen går dessutom ned i åldrarna.
Det ligger nära till hands att se den psykiska ohälsan som en följd av ökad valfrihet, självupptagen individualism och modernitet. Huvudstaden anses ofta leda dessa trender. En titt på dess lokal-tv ger syn för sägen: reklaminslagen om olika hjälpmedel mot sömnproblem - ergonomiska kuddar, sömntabletter - avlöser varandra. Idag Stockholm, imorgon resten av landet?
Att göra politik av medicinska rön är dock vanskligt. Allt sedan ångloken började frusta fram genom de svenska landskapen, och städerna började växa till sig, har det varnats för att stadsliv, teknik, ja modernt liv i största allmänhet obönhörligen leder till isolering, "nervsvaghet", hysteri, trötthet, livsleda och allmänt elände. Alternativen har dock mestadels lyst med sin frånvaro.
Hälsofrågorna mår nog bra av föras ned på ett mer jordnära plan. Vad kan vi konkret göra för att människor ska må bättre i detta kalla välfärdsland, internationellt känt för sitt svårmod? Politikens möjligheter är begränsade. Existentiella val, med tvivel och ångest som följd, är ofrånkomliga i ett land där människor får tänka och handla fritt.
Politikerna kan i bästa fall hjälpa till. Att vara utan arbete är en av de största riskfaktorerna för hälsan. Att bekämpa arbetslösheten måste därför vara ett prioriterat mål. Men också arbetslivet självt kan skapa stress och vantrivsel. Centerpartiet har nyligan sagt sig vilja föra upp arbetsmiljöfrågorna på dagordningen. Det är ett lovvärt initiativ. Frågorna om hälsa och arbete har alltför länge varit kidnappade av vänstern.