Juholtaffären sätter spår. SvD redovisade i går den senaste Sifomätningen, uppdelad på före och efter Juholts hyresskandal. Veckan före avslöjandet svarade 35 procent att de skulle rösta på S om det vore val i dag, efter affären rasade siffran till 26,9 procent.
Men att det socialdemokratiska partiet befinner sig i djup kris betyder inte att de socialdemokratiska idéerna gör det. M har visat om och om igen att de vill vara minst lika mycket arbetarparti som S, genom beröringsskräck med alla frågor som skulle kunna tolkas som LO-fientliga eller näringslivsvänliga (till exempel obligatorisk a-kassa och uppluckrade Las-regler).
S-komplexet finns även hos de övriga borgerliga partierna. Visst vill man förändra Sverige i borgerlig riktning, men bara lagom mycket - det får aldrig bli mer än replängds avstånd till S-modellen.
Därför fick FP:s partistyrelse under landsmötet i helgen inte igenom sitt djärva förslag om en ny skattereform: Genom att slopa värnskatten och halvera den statliga inkomstskatten skulle den högsta marginalskatten pressas ned till OECD-snittet på cirka 40 procent.
"En reform som gynnar vita medelålders män", ylade motståndarna, som också hänvisade till moral och välfärdens finansiering när de kritiserade förslaget.
Carl B Hamilton talade för döva öron när han försökte förklara att välfärdens finansiering hänger på tillväxt, som hämmas av höga marginalskatter. "Det är det gamla Sossesverige som talar", suckade han när partistyrelsens förslag röstades ned.
Socialdemokraterna kan lugnt låta Håkan Juholt sitta kvar, och fortsätta med sina falangstrider. Så länge de borgerliga partierna lider av S-komplex är det ändå ingen större skillnad på röd eller blå regering.