Måndagen den 13 maj ska en 69-årig man ha gått mellan husen i Stockholmsförorten Husby och hotat andra människor med en stor kniv. Sedan låste han in sig i en lägenhet där även en kvinna befann sig. Alla uppgifter är ännu inte kända, men utgången blev att mannen sköts till döds av polis på platsen.
Lyckligtvis är det ganska ovanligt att brottslingar skjuts ihjäl av polisen, det har inträffat åtta gånger på tio år. Men varje gång det händer måste en utredning göras och frågan om situationen kunde ha slutat annorlunda ställas. Så även i Husbyfallet.
Organisationen Megafonen har dock valt att inte invänta utredningen, utan antog genast uppfattningen att polisen agerat fel. På onsdagen, 15 maj, anordnades en demonstration ”mot polisbrutaliteten – i förorten och mot alla i samhället som makten tar sig rätten att trampa på!”. Uppmaningen på Facebook löd ”stå upp för din ort”, följt av ”nästa gång kan det vara du eller någon nära dig som brutaliseras/dödas av polisens våld”.
Efter upploppen i Husby har Megafonen agerat språkrör för dem som bränt bilar och kastat sten på räddningspersonal och polis. Skulden för förödelsen läggs dels på polisen (för dödsskjutningen, inte de rasistiska skymfer som ska ha yttrats i samband med upploppen – vilka polisen för övrigt bör hantera högst allvarsamt), dels på politikerna som ignorerar förortens sociala problem. Någon annan ansvarig ser inte Megafonen.
Det är bra att organisationer engagerar sig i ungdomar och försöker få deras röster hörda i samhällsdebatten. Men när detta engagemang inbegriper misstänkliggörande av ”makten” och en förståelse för misshandel och förstörelse, bör man inse sitt eget ansvar i situationen. Och ställa sig frågan på vilket sätt detta vi mot dem-tänk förbättrar den sociala situationen i förorten.
Maria Björk Hummelgren