Ohlsson, folkpartistisk riksdagsledamot, är initiativtagare till Make noise for free choice - ett upprop för att EU ska göra rätten till fria, säkra och lagliga aborter till en mänsklig rättighet. Målet är en miljon namnunderskrifter som ska sätta press på EU:s makthavare att stå upp för kvinnors rätt att bestämma över sin egen kropp. Utmärkt.
Men på Irland har uppropet använts som skrämselpropaganda av katolska grupper som av olika skäl inte vill att Irland godkänner Lissabonfördraget. De menar att det bara är en tidsfråga innan EU kommer att tvinga Irland att införa fri abort och använder Ohlssons kampanj som ett varnande exempel. De menar också att de garantier som Irland har fått från EU-håll inte är tillräckligt starka eftersom de "bara" är politiska löften och inte inskrivna i fördraget.
Enligt katolska grupper på nej-sidan pekar Ohlssons kampanj på en tendens i Europa att göra abort till en mänsklig rättighet. Men inte ens de som håller med om att det irländska abortförbudet är hopplöst förlegat kan tycka att uppropet pekar på en "tendens i Europa". Snarare är de 4 769 namnunderskrifterna hittills mer att betrakta som ett inlägg i debatten.
Uppropet kräver inte en gemensam europeisk abortlagstiftning, utan strävar efter att varje land ska ha en nationell lagstiftning för fri abort.
I dag är det "bara" Irland, Malta och Polen i hela EU som inte ger kvinnor rätt till fria, säkra och lagliga aborter. Det motsvarar 20 miljoner kvinnor, som förvägras rätten till sin egen kropp. Som är beroende av osäkra, illegala aborter och abortturism (som bland annat går till Sverige). Den fria aborträtten är dessutom under attack i flera andra EU-länder, däribland Litauen.
Detta tycker Birgitta Ohlsson - med all rätt - är allvarligt. Det är därför hon opinionsbildar för en mer human, jämlik och demokratisk syn på aborträtten i Europa.
Att Make noise for free choice utmålas som ett hot mot det irländska abortförbudet handlar om politisk taktik. Förbudet har starkt stöd bland irländarna och de katolska grupperna vill helt enkelt locka fler till sin nej-linje. Att det rör sig om taktik understryker också det faktum att katolska kyrkan inte har tagit ställning till Lissabonfördraget, utan deklarerat att man är en god kristen oavsett om man röstar ja eller nej.
Argumentet att de garantier som Irland har fått från EU, bland annat om att få behålla abortförbudet, inte är tillräckligt starka andas också taktik. EU har inget att vinna på att köra över länder som man har gett garantier. Tvärtom. Och det gäller även för garantier som "bara" är politiska löften. Skulle EU göra det skulle legitimiteten snabbt urholkas.
I skrivande stund ser det ut som att Irland kommer att godkänna Lissabonfördraget. Det är glädjande. För EU. Men också för att nej-sidans ohederliga retorik inte gick hem den här gången.