Regeringen satsar två miljarder kronor extra på skolan i den kommande budgeten.
Den ena miljarden går till kommunerna, för att de ska stötta lågstadieelever som har svårt för att läsa, skriva och räkna. Den andra miljarden satsas på att ytterligare höja läraryrkets status.
Lärarfacken välkomnar beskedet från Jan Björklund, skolminister och nytillträdd folkpartiledare - men stryker samtidigt under att behoven i skolan är enorma.
Socialdemokraternas skolpolitiske talesperson, Marie Granlund, är inte nöjd. Hon tycker att det är för lite pengar, även om hon håller med om att specialsatsningen på att läsa, skriva och räkna är bra.
Behoven i skolan är enorma. Därom råder det inget tvivel i dag. Tillskottet på två miljarder borde därför uppfattas som något positivt. Att några - i det här fallet socialdemokraterna - gnäller, det tillhör det politiska spelet.
Dessvärre innebär det här gnällandet att det som är viktigt hamnar i andra rummet.
Självklart är det viktigt att diskutera de ekonomiska ramarna för skolan. För att leva upp till läroplanen måste skolans verksamheter få kosta. Men lika viktigt som kvantiteten är kvaliteten - och frågor om hur pengarna kan användas på bästa sätt. Hur får ut mest av de miljarder som satsas årligen på skolan?
Att satsa på lågstadieelever som har problem med att läsa, skriva och räkna - kunskaper som avgör hur väl de kommer att lyckas på mellan- och högstadiet samt gymnasiet - är ett tydligt ställningstagande för kvalitet.