FN:s klimatpanel presenterade förra veckan den rapport som ska utgöra grunden för framtidens globala klimatpolitik. 2009 ska världens länder enas om Kyotoprotokollets efterträdare.
Många anser att det viktigaste den här gången är att få USA och Kina att skriva under. De två länderna har inte skrivit under Kyotoprotokollet, och står tillsammans för mellan 40 och 45 procent av de totala utsläppen av växthusgaser.
Men det räcker inte att sätta press på andra länder. Klimatpolitiken måste se både till det stora och det lilla, Fredrik Reinfeldt måste försöka påverka såväl internationella toppolitiker som vanliga Svenssons och småföretagare i Sverige.
Och i det svenska perspektivet räcker det inte att förlita sig på ny teknik, säger forskare från KTH. Miljövänligare fordon och nya bränslen är inte tillräckligt, vi måste också minska resandet och transporterna med bil och flyg.
Argumentet har hörts förr, men framförallt från grupper som är allmänt teknik- och tillväxtfientliga. Nu är det ingenjörer från teknikens högborg som säger att tekniska lösningar inte räcker, att det krävs livsstilsförändringar.
Det är tungt.
För politikerna är det lättare att komma med positiva budskap som miljöbilspremie eller subventionerade biobränslen än att lägga fram hårda puckar för att minska resandet. Dessa åtgärder slår ofta mot väljarnas plånböcker, samtidigt som de uppfattas som moralistiska.
Vi kanske ändå måste ställa in oss på färre och annorlunda resor - att inte ta flyget om det går att åka tåg, att inte ta bilen om det går att resa kollektivt, cykla eller gå.
Och ny teknik kan faktiskt hjälpa till i en helt annan bemärkelse. Arbetspendling och företagsresor skulle kunna minska om fler utnyttjade den nya teknikens möjlighet till distansarbete och webb- eller telefonkonferenser.