En gång i tiden hade Sverige en byråkrati i absolut världsklass. Den gamle kanslern Axel Oxenstierna och hans reformer på 1600-talet var i hög grad att tacka för det. Tvåhundra år efter honom, på 1800-talet, formulerade Christopher Jacob Boström ett slags ideologi för statsmaskineriet, utifrån vilken ett svenskt ämbetsmannaideal formades. Den svenske ämbetsmannen skulle vara omutlig och plikttrogen. Och oväldig, fri från politiska hänsyn och påtryckningar.
I dag gör socialdemokraterna sitt bästa för att föröda statsförvaltningen, denna den kanske finaste av svenska historiska prestationer. Myndighets-Sverige håller i rask takt på att korrumperas i det att socialdemokratin i allt högre utsträckning förvandlar stat och verk till förlängda armar för sin egen maktutövning. Enligt svensk statsdoktrin skall myndigheter verka oberoende av den politiska makten. Men de senaste årens allt mer missbrukade utnämningsmakt håller på att skapa en ren krissituation.
I en ny rapport använder folkpartiet stora ord för detta. Man talar om "en dramatisk konstitutionell omvälvning", till och med om en "statsrättslig revolution" som sägs äga rum i det tysta.
Och det är helt riktigt. Det är faktiskt vad det är frågan om.
Partiets talesman i konstitutionsutskottet och författare till rapporten, Tobias Krantz, pekar dessutom på två andra tendenser i samma destruktiva riktning. Dels att nya myndigheter har börjat växa upp som svampar ur jorden utan att vara motiverade av annat än politiskt demonstrationsbehov. Dels, vilket rent principiellt kanske är det mest stötande av allt, att myndigheter har börjat driva politisk propaganda gentemot medborgarna.
För att komma till rätta med det senare föreslår folkpartiet att en utredning tillsätts för att få en överblick av omfattningen av oskicket och för att föreslå regler för vad som skall gälla för myndigheters opinionsbildning.
I övrigt vill man bland annat lägga ned flera verk och införa offentliga utskottsförhör av personer som föreslås som höga chefer för myndigheter. Dessutom skall frågan om regeringens utnämningsmakt ges förtur i den pågående grundlagsutredningen.
Allt detta är gott och väl. Och inte minst är det hög tid att frågan om den svenska myndighetskrisen förs upp högt på den politiska dagordningen. Det som nu återstår är att den borgerliga alliansen tar ett gemensamt grepp kring detta och samlas bakom ett reformförslag kring vilket de tillsammans söker mandat inför valet 2006. Till reformpaketet kan med fördel även föras den gamla frågan om det tjänstemannaansvar socialdemokraterna avskaffade. Och en översyn av löne-och karriärvillkoren för stats-tjänstemän, i syfte att säkra en kvalitativ rekrytering.
Det bör inte vara svårt. Det handlar i allra högsta grad om ett gemensamt nationellt intresse att restaurera en av socialdemokratisk makthunger angripen statsförvaltning. En förvaltning med anor alla svenskar kan vara stolta över och har rätt att förvänta sig mycket av.