Liksom i andra EU-länder var den svenska förvirringen stor i går efter Frankrikes nej. Vad skall hända med den svenska ratificeringen? Svaren är olika beroende på vem man frågar. Och tämligen förutsebara. EU-kritiker vill antingen ha folkomröstning eller förklara fördraget dött med en gång. EU-positiva hävdar att varje land har rätt att avgöra frågan för sin del utan att låta sig styras av ett annat, vare sig det heter Frankrike eller Holland. Således skulle riksdagen ratificera fördraget som planerat.
Men ett svar överraskar. Det är folkpartiledaren Lars Leijonborg som låter förstå att den svenska processen inte kan bli opåverkad: "Det kan komma ett läge då det känns som bortkastad tid att jobba med ett fördragsförslag.", säger han. Här skiljer ha alltså ut sig från sina allierade i frågan, alla från Göran Persson till Göran Hägglund.
Leijonborgs utspel är intressant inte minst för att det är just Leijonborg. Alla vet att han företräder det mest EU-vänliga partiet i Sverige. Han kan inte anklagas för att vilja underminera integrationssträvandena inom unionen.
Det är ett mönster som går igen. I valrörelsen 2002 var just Leijonborg den partiledare som öppnade för en diskussion om invandrares eget ansvar för att de integrerades i det svenska samhället och vilka krav som var rimliga att ställa på dem. Det blev oväsen förvisso, men folkpartiet kunde i slutändan i alla fall göra trovärdigt att de inte vägleddes av några främlingsfientliga instinkter, just för att de traditionellt drivit öppenhet och internationalism.
Såvitt kan förstås öppnar nu alltså Leijonborg för att den svenska riksdagen inte kommer att behandla fördraget i dess nuvarande form. Istället skulle vägen beredas för en fördjupad svensk EU-diskussion.
Ingen annan partiledare bland de EU-positiva skulle kunna säga detta utan att anklagas för opportunism. Men alla vet att Leijonborg är en övertygad federalist som envist har försvarat denna sin ståndpunkt även i ett så EU-skeptiskt land som Sverige. Hans uppsåt är gott.
Är folkpartiledarens inställning då rätt eller fel i sak? Det är svårt att avgöra i detta smått kaotiska läge, speciellt som han vill vänta in både Storbritanniens och Hollands reaktioner innan han bestämmer sig för en position. En sak är i alla fall klar, att Leijonborg visar prov på både mod och ödmjukhet, kanske till och med statsmannaskap.