I Corren koketterade nyligen en statsvetare vid Linköpings universitet med att han minsann inte tänker rösta på söndag. Pär Höglund, så heter han, statsvetaren, vägrar rösta "för demokratins skull". Höglund vill att Sverige lämnar EU och ansluter sig till "en annan alleuropeisk union" (!).
Andra akademiker trumpetar ut samma budskap, och det är kanske inte så konstigt. Deras erfarenhet av konflikten mellan arbete och kapital är begränsad; det är inte deras jobb som hotas när kapitalet spelar ut olika länder mot varandra. Pär Höglund noterar med tillfredsställande att ekonomierna är sammanlänkade. "I den meningen har EU varit lyckosamt", säger han och avslöjar därmed att den sociala dimensionen över huvud taget inte existerar i hans sinnevärld. När statsvetare Höglund lägger sig tillrätta på sofflocket bäddar han för den politiska högern.
Erfarenheterna av företagens och kapitalets successiva internationalisering visar på nationalstatens otillräcklighet. Det behövs politiska motvikter. Att isolera sig och drömma ljuva drömmar om en "en annan alleuropeisk union" är att kapitulera, att vända verkligheten ryggen och försjunka i passivt navelskåderi.
- EU-valet är viktigt, skriver Metalls ordförande Göran Johnsson på förbundets hemsida.
- Blir det högermajoritet ökar risken för löntagarfientliga förslag.
Krångligare än så är det inte.
TORBJÖRN GUSTAVSSON