Och i takt med att de interna motsättningarna inom alliansregeringen framträder allt öppnare, i fråga efter fråga, framstår den av Löfven anförda Socialdemokratin allt mer som ett trovärdigt regeringsalternativ.
Folk vill inte ha plötsliga och spektakulära utspel. En majoritet av väljarna värjer sig mot endimensionell och kompromisslös konfrontationspolitik. Det vet både Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven. Därför låter de Centern och Folkpartiet respektive Vänstern leka rommen av sig. Nämnda småpartier får aldrig ett stort och avgörande politiskt inflytande av egen kraft. De förblir anteckningar i marginalen.
Dagens höga opinionssiffror för Socialdemokraterna och Stefan Löfven säger egentligen ingenting om hur väljarvindarna blåser i september 2014. Vad jag vet är att många sossar som lämnade partiet 2006 och antingen höll fast vid Moderaterna eller avstod från att rösta 2010 nu betraktar S med stort och förnyat intresse. "Nu verkar lekstugan vara över och de rätta frågorna prioriteras", mejlar en fackligt aktiv röst i Östergötland och lägger till en passus som jag tror delas av många: "Jag hoppas att den nya ledningen fortsätter så här och tänker sig för innan nya förslag presenteras."
Att borgerliga politiker och ledarsidor gläfser på Löfven och S-ledningen "kräver besked" är inget att bry sig om. Låt tiden och diskussionerna ha sin gång. Men vem kan påstå att Stefan Löfven dragit sig undan under korkeken och sitter där och luktar på blommorna? Det han sagt om till exempel privata företag och vinster i den gemensamt finansierade välfärdssektorn är klart besked. Ett kategoriskt nej till allt vad privata inslag heter är knappast önskvärt. Däremot måste politikerna ställa tydliga och kategoriskt formulerade krav på utförarna och verksamheten.
Löfven har vidare talat klarspråk när det gäller 29arbetsmarknadspolitiken, näringspolitiken - när hörs Sveriges näringsminister Annie Lööf (C) tala näringspolitik? - energipolitiken, med mera.