Spekulationerna om skälet till att Lars Stjernkvist ska sluta som socialdemokratisk partisekreterare är i full gång. Är det så enkelt som att östgöten Lars Stjernkvist längtar hem till Norrköping efter en lång tid i Stockholm.
Kanske är det en del av sanningen, men mycket talar för att också andra faktorer spelar in.
Det erkänt hygglige och resonerande politikern Lars Stjernkvist har från vissa håll gjorts ansvarig för socialdemokraternas nederlag i de två EU-val som har hållits i år, parlamentsvalet och EMU-valet. Med andra ord har han fått bli syndabock för regeringspartiets kännbara motgångar.
Man behöver inte dela Lars Stjernkvists s-ideologi för att uppskatta det jobb han haft i fem år. Ett jobb där alla partiets trådar löpt samman och där all kritik både utifrån och inifrån landat och krävt insatser.
Trots att det politiska klimatet hårdnat och har Lars Stjernkvist genomgående behållit sitt lugn och inte låtit sig lockas in i trätor och häftiga ordväxlingar. Han är en god lyssnare och sägs ha ökat den interna s-demokratin.
Han startade sin politiska karriär i östgötska metropoler som Motala och Norrköping, i en tid då socialdemokraterna hade en betydligt starkare ställning än nu. När Lars Stjernkvist lämnar sin nuvarande post visar samma parti tydliga tecken på sönderfall i flera avseenden och därtill är det opinionsmässigt märkt av motgångar och misstag.
Socialdemokraterna är starkt splittrade främst i EU- och EMU-frågan, och de fraktioner och aktionsgrupper som uppstått ser inte ut att vilja rätta in sig i ledet.
Statsminister Göran Persson verkar inte alltför tagen av Stjernkvists avhopp. Statsministern är som bekant fullt upptagen med att sätta samman en ny regering, och kan mycket väl i grunden uppskatta att den kompletteras med en ny fräsch partisekreterare, en som har hårdare nypor och är mindre kompromissvillig i kontakterna med vänsterpartiet och i vissa avseenden även oppositionen.
På något sätt känns det som om Lars Stjernkvist fallit på sin egen omvittnade hygglighet.
Hur hans framtid ska gestalta sig finns inga uppgifter om i dag. Att han inte vill anta något erbjud-ande som innebär att han måste arbeta i Stockholm är självklart, eftersom han själv gör gällande att många års pendlande är orsaken till att han slutar som partisekreterare. Därmed är det uteslutet att placera honom på någon mini-ster- eller statssekreterarpost. Inte heller lär det bli aktuellt med en diplomattjänst långt från hemmets härd i Norrköping, och inte någon generaldirektörsstol torde han inte vilja sätta sig på, eftersom de flesta av dem är placerade i Stockholm.
Vad som återstår då är en landshövdingpost, som tack för lång och trogen tjänst i partiet. Det betyder att Lars Stjernkvists avgång från partihögkvarteret i huvudstaden kan bli ett hot mot ett förlängt förordnande för landshövding Björn Eriksson när det nuvarande löper ut till våren.
En sådan utveckling skulle utan tvivel orsaka protester från det stora antal östgötar. Hur mycket östgöte Lars Stjernkvist än må vara och hur sympatisk han än är som person är det Björn Eriksson östgötarna vill ha kvar.
På fredagen sammanträdde socialdemokraternas verkställande utskott (vu), partiets högsta organ, för att diskutera vem som ska efterträda den avgående partisekreteraren. Då fattades inget annat beslut än att statsministern själv, tillsammans med LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin, ska leda arbetet med att hitta en kandidat att presentera för vu snarast möjligt.
Göran Perssons engagemang i efterträdarfrågan blir säkerligen stort. Hans svängrum för nydaning i partitoppen har ökat i och med Stjernkvists avhopp.
Flera kandidater till partisekreterarposten han redan nämnts. Ulrika Messing, Bo Ringholm och Per Nuder är några av dem. Med tanke på Göran Perssons förkärlek för överraskande utnämningar kommer de förmodligen att på slutvarvet varvas av en så kallad dark horse.