Som ordförandeland har Sverige lagt fram ett slags färdplan för de kommande fem åren - Stockholmsprogrammet. Övriga medlemsländer har nu chansen att säga sitt, så att programmet efter viss jämkning kan antas i slutet av året av Europeiska rådet.
Justitieminister Beatrice Ask (M) och migrationsminister Tobias Billström (M) är värdar för mötet. Det blir ett veritabelt politiskt eldprov för dem.
Beatrice Ask måste försöka jämka behovet av ännu mer långtgående internationellt polissamarbete och mer övervakning av EU:s medborgare med behovet av rättssäkerhet och integritet för individen. Den organiserade brottsligheten blir allt mer gränsöverskridande och polisarbetet måste hänga med.
Men informationen kan ändå inte tillåtas flöda fritt mellan polismyndigheter i Europa. Inte utan att man har mycket tydliga regler för när information får delas, hur den får användas och hur länge den får lagras. Beatrice Ask rör sig på minerad mark. Hemmaopinionen kommer inte att acceptera nya intrång på den personliga integriteten utan att straffa regeringspartierna i nästa val.
Det hedrar Ask att hon inför mötet har betonat den enskildes integritet och medborgarens grundläggande rättigheter i förhållande till staten och rättsväsendet. Men vackra programförklaringar räcker inte. Det återstår att se om Ask klarar att få med sig hela Europa på det tåget.
Tobias Billströms uppgift är inte lättare. EU-länderna drar åt helt olika håll när det gäller migrations- och asylfrågor. Ett utökat samarbete på dessa områden får inte ske till priset av en mindre human flyktingpolitik. Tvärtom måste rättssäkerhet och likabehandling av asylsökande säkras.
Länderna kring Medelhavet tycks framför allt vilja ha övriga Europas hjälp med att bygga ett ointagligt Fort Europa. Dessa länder har rätt i att EU-länderna solidariskt måste hjälpas åt att hantera flyktingströmmarna från framför allt Afrika. Men det får inte bara handla om att bygga murar och övervaka gränser.
Samtidigt finns ett behov av ökad arbetskraftsinvandring i morgondagens Europa. Sverige driver på för att reglerna för sådan invandring ska samordnas. Utmärkt i sig.
Men bilden som växer fram av ett Europa som jämnar marken för dem som har rätt utbildning och samtidigt stänger dörren för de ekonomiskt och politiskt utsatta som söker asyl är skrämmande. Att hindra en sådan utveckling och hitta en human medelväg ankommer givetvis inte på någon enskild person. Men Tobias Billström är den som står vid rodret de kommande sex månaderna. Låt oss hoppas att han lyckas styra undan från blindskären.
Europa måste klara att förena en liberal migrationspolitik med en human asylpolitik. Det vore något värt att samarbeta om.