Även om upproren i Libyen har inspirerats av föregångarna i Tunisien och Egypten, så slutar likheterna där. Medan utländska journalister realtidsrapporterade från Tunis och Kairo, är Libyen slutet och hemligt. När Tunisiens och Egyptens diktatorer höll tät kontakt med utländska statschefer, och gick när kritiken blev för massiv, skrattar Gaddafi bort utländsk kritik och hotar med att stoppa oljeflödet. Och när diktatorerna i Tunisien och Egypten i sina sista försök att behålla makten talade vädjande till demonstranterna om reformer, utlovar Gaddafi blodbad medan demonstranterna skjuts med vapen avsedda att skjuta ned flygplan med.
Det märkliga är att under de 42 år som Muammar Gaddafi har varit Libyens diktator så är det under det senaste decenniet han har försökt tvätta bort landets stämpel som skurkstat. Före millennieskiftet hade Gaddafi fingrarna i nästan varenda syltburk med terroristetikett på. Ronald Reagan utnämnde Gaddafi till den "galna hunden" och väst gick alltmer in för att isolera Libyen. Så ändrades något, Libyen betalade ersättningar till anhöriga efter offren för Lockerbieattentatet och när flygplanen kraschade in i World Trade Center var Gaddafi den förste arabledaren som tog avstånd från attacken.
Många har pekat ut Gaddafis son som den liberale reformhjärnan bakom svängningen, som fick Libyens relationer med västvärlden att normaliseras.
Tills nu. När Gaddafis son hotar libyerna med blodbad kan ingen längre se honom som liberalt reforminriktad, och när Gaddafi låter döda sitt eget folk måste den demokratiska världen ingripa mot den vansinnige diktatorn. Det spelar ingen roll om EU är beroende av Libyens olja och gas, det spelar ingen roll om Italien är rädda för flyktingströmmar, det spelar ingen roll att Gaddafi bistått USA i jakten på al-Qaida - inget kan ursäkta att väst ser mellan fingrarna när Gaddafi begår folkmord i ett desperat försök att sitta kvar vid makten.
Frågan är naturligtvis vad omvärlden kan göra. Efter att i många år ha varit paria tycks Gaddafi inte bry sig om vad världens ledare säger om honom.
En av de många libyska diplomater som hoppat av från ambassader runtom i världen de senaste dagarna har kanske kommit med det mest konstruktiva förslaget. Han tycker att FN:s säkerhetsråd ska stänga det libyska luftrummet, för att stoppa Gaddafi från att använda stridsflygplan mot demonstranterna.
Vad som kommer efter Gaddafis diktatur i Libyen är omöjligt att säga, libyerna har inte haft chans att bilda opposition. Just nu är det viktigaste att få stopp på den galne hundens mördande. Att bygga demokrati är svårt, viktigt och tar tid. Att stoppa folkmord är akut.