Det var inte första gången Tiller - en av få läkare i USA som utför aborter sent in i graviditeten - utsattes för våld: 1986 sprängdes delar av hans klinik i luften och sju år senare sköts han i båda armarna utanför sin klinik. Förra söndagen fick våldet dödlig utgång.
När radikalt abortmotstånd kommer på tal går ofta tankarna till just USA. Tiller är inte den enda abortläkaren som har attackerats. Och bland den kristna högern i USA är rätten till fri abort ingalunda självklar.
Men inte heller i Europa är den fria rätten till abort långt ifrån självklar. I Polen, Malta och Irland är det förbjudet att göra abort. I Litauen förbereds just nu ett lagförslag om kriminalisering och det oavsett om kvinnan har blivit våldtagen eller utsatts för incest.
När man i Spanien och Storbritannien har diskuterat att utöka aborträtten har både medborgare och politiker reagerat starkt emot. I Frankrike har Högsta domstolen fått ta ställning till frågan om ett foster som dog av ett tidigt missfall skulle ha rätt att folkbokföras. Drivande bakom fallet var aktivister som ville få till stånd ett prejudikat.
I Sverige har fallet med den Eskilstunakvinna som gjorde två aborter för att fostren var av fel kön väckt stor uppmärksamhet. Det har också fått konsekvenser för den fria aborträtten.
Socialminister Göran Hägglund (KD) vill att Socialstyrelsens riktlinjer ska föreskriva att könbestämning av foster bara ska göras om det är medicinskt motiverat. I Sundsvall är Hägglunds vilja redan lag. Där får nyfikna blivande föräldrar inte längre veta fostrets kön. Både socialministern och kvinnokliniken vill på det här sättet begränsa aborter som görs av "fel" skäl.
Men vilka är de "rätta" skälen? Är det mer "rätt" att ta bort ett foster på grund av en kromosomavvikelse än för att man tycker att fostret har fel kön? Vem bestämmer vad som är "rätt" och "fel"? Finns det fler skäl som Hägglund och kvinnoklinikerna tycker är "fel" och som Socialstyrelsen bör motverka i sina riktlinjer?
Hela poängen med fri abort är att den är fri. Att varje kvinna beslutar själv om hon vill fullfölja en graviditet eller inte. Vilka skäl hon har spelar ingen roll.
Rätten till fri abort handlar om rätten till sin egen kropp och det är en mänsklig rättighet. Men till skillnad från andra mänskliga rättigheter håller den fria aborträtten på att bli en moralfråga. I Sverige och på många andra håll i Europa.
Det är förödande. Inte minst för jämställdheten, där kvinnors självbestämmanderätt över sina kroppar är central.
Samtidigt som moralismen breder ut sig höjs röster emot. Folkpartiets Birgitta Ohlsson har startat ett upprop - Make noise for free choice - för alla europeiska kvinnors rätt till fri abort. Jag har skrivit på.
Gör det du också på http://www.makenoiseforfreechoice.eu/.