Men dagen får sällan den uppmärksamhet den förtjänar. Detta trotsatt våldet som kvinnor utsätts för är ett gigantiskt samhällsproblemöver hela världen.
I förra veckan presenterade stiftelsen Geneva Center for theDemocratic Control of Armed Forces en djupgående undersökning som visar att våld mot kvinnor är en av de viktigaste dödsorsakerna i världen i dag.
"Risken att dö av mäns våld är större än den sammanlagda risken attdö av cancer, trafikolyckor, malaria och krig," förklaradeorganisationens chef Theodor Winkler.
I en ny rapport från FN:s världshälsoorganisation, WHO, bekräftasden dystra bilden. WHO har under flera års tid intervjuat omkring 24000 kvinnor i 10 länder, främst i Asien, Afrika och Sydamerika. Påvissa håll är våldet extremt utbrett: i Etiopien och Bangladesh, tillexempel, har omkring två tredjedelar av kvinnorna utsatts för fysiskteller sexuellt våld av en partner.
Också i Sverige är problemet utbrett -- trots att det här finnslagar som skall skydda våldsoffren. Förra året gjordes omkring 23 000anmälningar om misshandel mot kvinnor. I över tre fjärdedelar av fallenvar förövaren en närstående man. Och eftersom misshandeln oftast sker idet fördolda, i hemmet, är mörkertalet stort: enligtFolkhälsoinstitutet kan fler än var tionde kvinna ha utsatts för våld ien parrelation under det senaste året.
Nu verkar regeringen visserligen ha fått upp ögonen förproblemet. Socialtjänstens ansvar för våldsoffren är under utredning,och från och med den 1 januari nästa år kan kvinnojourerna ochkommunerna söka omkring 100 miljoner kronor för att förbättra skyddetför våldsutsatta kvinnor.
Men på lokal nivå är engagemanget ofta svalare. I dagslägetöverlåter kommunerna ofta kvinnofridsarbetet åt ideella kvinnojourer.Medvetenheten ökar -- men det sker alldeles för långsamt, enligtAmnesty, som undersökt kommunernas arbete.
De politiker som inte anser sig ha tid eller råd med satsningar föratt hejda våldet kan gott läsa in sig på forskningsprojektet"Brottsoffer i rättsväsendet" vid Umeå universitet.
Forskaren Katarina Weinehall har följt en man som under 40 år harutövat våld mot kvinnor och barn i sin närhet -- men aldrig dömts försitt agerande.
Sammanlagt har polisanmälningar, akutvård, familjerådgivningar ochsjukskrivningar kostat samhället drygt två miljoner kronor. Dessutomsprider sig kostnaderna till nästa generation, hävdar Weinehall,eftersom barnen mår dåligt av att ha upplevt våldet.
För tydlighetens skull kommer här en upprepning: en våldsbenägen man kostade dryga tvåmiljoner.
Att satsa på kvinnofriden kan alltså vara en besparing. Om intelarmrapporter och demonstrationer hjälper borde det argumentetåtminstone gå hem hos politikerna.