Sju Linköpingspolitiker ska dra till Europa för att få inspiration till det nya resecentrum, berättade Corren tidigare i veckan. Utvalda stationsbyggnader i bland annat Liège, Zug och Strassbourg ska besökas.
Utmärkt.
Endast det bästa är gott nog när det gäller det nya resecentrum. Finns det något beslutsfattarna kan lära nere på kontinenten så är resekostnaden på 10 000 kronor per person väl investerade pengar.
Men samma politiker borde också ta en sväng förbi Stockholm. Där pågår sedan i våras ett projekt som är väl värt att beakta.
Det rör sig visserligen inte om någon storslagen stationsbyggnad. Nej, det är en så enkel idé som en cykel, som man kan låna för att ta sig fram i staden. En citybike - eller stadshoj, som det hellre borde heta på svenska.
Systemet är enkelt, men genialt. För en avgift på 200 kronor per år får man låna en cykel tre timmar åt gången vid ett obegränsat antal tillfällen. Cykeln hämtas på en av ett fyrtiotal lånestationer och lämnas tillbaka vid vilken sådan station som helst.
Stockholm planerar - trots en del problem med vandalism - en utbyggnad av systemet. Nästa år ska 2 000 cyklar finnas utplacerade på 160 lånestationer.
Lånecyklarna är ett utmärkt komplement till
kollektivtrafiken. De passar turisten lika väl som de bofasta, eller långpendlarna. Dessutom innehåller projektet en magisk ingrediens som brukar få det att tindra i ögonen på politiker:
Det kostar inte skattebetalarna något. Citybike i Stockholm finansieras helt av reklam och användarnas avgifter.
När politikerna kvitterat ut sina citybikes kan de med fördel pröva Stockholms cykelbanor. Stockholmspolitikern Stella Fare gav visserligen många kollegor hjärnblödning när hon drev igenom dessa på 1990-talet. Men så här i efterhand kan man konstatera att tanken var god. Det har inte minst turisterna upptäckt och att se Stockholm från cykelsadeln har blivit populärt.
När det gäller att göra stadsmiljön cykelvänlig har Linköping mycket att lära av Stockholm.
Linköpings nya resecentrum borde redan från början byggas med en station för lånecyklar. Om ett samarbete med Norrköping kom till stånd vore det ännu bättre. Ett nät av cykelstationer skulle kunna bli ännu ett sätt - modernt, miljövänligt och småskaligt - att knyta ihop fjärde storstadsregionen. Var man än klev av bussen eller pendeln skulle man då smidigt kunna byta till cykel.
Lånecyklar kan naturligtvis inte ersätta något annat transportmedel - inte minst med tanke på den kalla årstiden. Det handlar snarare om att göra staden mjukare och mer attraktiv för linköpingsborna, för turister och för studenter.
Inte minst klimatfrågan gör att cykeln framstår som framtidens färdmedel genom storstäderna. Ett Linköping som satsar på cyklisterna skulle därför framstå som modernare.