I Sverige går det inte till så. Här kan brottslingar få straffrabatt för att de anger sig själva, för att de samtidigt döms för många brott, för att de är sjuka eller lång tid har förflutit sedan brottet, eller för att brottet leder till andra negativa effekter än domstolens straff - till exempel kan poliser som döms för brott förlora jobbet, och därför få straffrabatt. En brottsling som hjälper polisen att sätta dit medbrottslingar kan däremot inte få straffrabatt.
Detta har aktualiserats av en dom i Högsta Domstolen. En 24-årig man som tidigare var medlem i Bandidos supporterklubb X-team deltog i sprängattentat i Göteborg 2006. Förra året kontaktade han polisen och berättade om sprängningarna. Hans uppgifter ledde till att han själv och fyra andra åtalades och dömdes, bland annat den utpekade ledaren för Bandidos i Göteborg.
24-åringen ville ha straffet nedsatt, och fick också det för att han angett sig själv och för att han kommer att vara jagad av Bandidos i resten av sitt liv. Men han får ingen straffrabatt för att han "tjallade".
Riksåklagaren tycker att det är fel. Han anser att samhällets intresse av att bryta tystnadskulturen inom den grova, organiserade brottsligheten är så starkt att tjallare bör kunna få straffrabatt. Folkpartiets Johan Pehrsson har tidigare uttalat sig likadant.
Och de har en poäng. Grov, organiserad brottslighet är svårutredd eftersom gängmedlemmar tiger - troligen både av lojalitet och rädsla. Om fler gängmedlemmar skulle "tjalla" skulle inte bara fler brott redas ut. Det skulle också sprida en välkommen osäkerhet i gängen och ligorna. Man är inte lika kaxig när man inte kan lita stenhårt på underhuggarnas tystnad.
Men det finns invändningar. Straffrabatt för tjallare innebär att alla inte är lika inför lagen. En person som har begått grova brott kan komma undan lindrigt eller helt slippa straff. Dessutom finns risken att brottslingar ljuger om sina medbrottslingar, för att själva slippa straff.
Det senare kan undvikas om beviskraven hålls höga och om straffrabatten bara delas ut när tjallarens uppgifter kan bekräftas. Men allas likhet inför lagen naggas ofrånkomligen i kanten av straffrabatt för tjallare. Det var därför justitieminister Beatrice Ask (M) för ett år sedan sade nej till idén.
Å andra sidan är likheten inför lagen redan relativ i och med de straffrabatter som finns. Varför ska en brottsling kunna få mängdrabatt men inte tjallarrabatt?
Med tanke på hur hårt den grova organiserade brottligheten slår mot samhället är det värt att pröva straffrabatt för tjallare. Den ska naturligtvis användas med försiktighet och förstånd, men kan bli ett viktigt verktyg i kampen mot organiserad brottslighet.