Den 5 januari 1814, i slutet på napoleonkrigen, belägrades staden av koalitionens styrkor, staden smittades m+katedralen stacks i brand och staden brann i tre dagar och tre nätter. I Frankfurtfreden den 10 maj 1871 blev Strasbourg en tysk stad.
Under första världskrigets stridigheter 1914-1918 hamnade staden inte i den direkta stridszonen, men 22 november 1918, efter att en röd revolution brutit ut den 8 november, marscherade franska trupper in i staden och tog över kontrollen. I Versaillesfredan 1919 blev staden återigen fransk.
1939, när det andra världskriget bröt ut, evakuerades staden eftersom det var en gränsstad till Tyskland. 90 000 personer togs emot i den sydvästfranska staden Dordogne och 30 000 fick bege sig till regionen Indre i centrala Frankrike. De fick lämna kvar sina tillhörigheter i Strasbourg och många familjer splittrades. Den 19 juli 1940, fem dagar innan Frankrikes fall, intogs staden av tyska trupper och den införlivades i Tyskland. På hösten 1940 beordrades den evakuerade befolkningen att återvända. Hårda metoder för att förtyska staden vidtogs. Franska förbjöds och gator döptes om. Under kriget dog 3 500 unga soldater som tvångsrekryterats ur stadens befolkning. Koncentrationslägret Schirmeck inrättades 3,5 mil väster om Strasbourg som en del av germaniseringspolitiken av Alsace och i utrotningslägret Struthof strax intill mördades 25 000 människor.
Franska trupper återtog Strasbourg den 23 november 1944, men när tyskarna överraskade de allierade med Ardenneroffensiven och de allierades högste befälhavare general Eisenhower beordrade de franska trupperna att dra sig ur och lämna den nyligen befriade staden, för att förstärka försvaret mot den tyska offensiven längre norrut, så vägrade den franske ledaren general de Gaulle att gå med på detta eftersom Strasbourg var en så viktig politisk och psykologisk symbol för fransk suveränitet i Alsace och Lorraine. De Gaulle gick så lång som att säga att en reträtt skulle få den franska regeringen på fall och sa att "Strasbourg blir vårt Stalingrad". Under ett möte med den franska regeringen sa han att fransmännen var beredda att dö där själva om de amerikanske trupperna de stred tillsammans med drogs tillbaka. Churchill stödde fransmännen och Eisenhower tog så stort intryck av den franska beslutsamheten att han lät även de amerikanska trupperna vara kvar i staden, trots att de just då innebar en risk att de skulle bli avskurna om den tyska Ardenneroffensiven inte kunde stoppas.
Den 25:e maj 2014 är det val till europaparlamentet i Sverige.
De allra flesta svenska politiker som ställer upp i valet eller representerar sitt parti i debatten kommer att få frågor om vad de tycker om att Europaparlamentet pendlar mellan Strasbourg och Bryssel. De allra flesta kommer att säga att det är vansinnigt och att det borde ligga i Bryssel. Och att de skrivit på diverse upprop och petitioner för att få slut på flyttlassen. Detta är obildad svensk populism. Allra mest anmärkningsvärt är att det mest EU-vänliga partiet i Sverige driver denna linje, speciellt med tanke på att folkpartiet gärna pratar om EU som ett fredsprojekt. Ser man EU som ett fredsprojekt, vilket man bör göra, så är det en märklig hållning att ge sig på Europaparlamentets placering i Strasbourg. När en svensk politiker talar man med tyska och franska politiker om detta visar de bara att de inte begriper den oerhörda symboliska betydelsen det har att Europaparlamentet är förlagt till just Strasbourg. Tyskar och fransmän är eniga om detta synsätt och de är inte ensamma i Europa om att ha denna uppfattning.
Det finns ingen annan stad som bättre kan symbolisera att vi i Europa, med dess krigiska historia, nu samarbetar i ett folkvalt parlament, än Strasbourg.
Även vi svenskar och våra svenska politiker borde förstå den djupa symbolik som ligger i att Europaparlamentet har sitt säte i just Strasbourg om inte annat för att även svenska trupper varit och krigat runt staden. 1633, mitt under det 30-åriga kriget, belägrade svenska trupper borgen Koenigsbourg, fyra mil sydväst om Strasbourg vid byn Orschwiller, under 52 dagar varpå den stormades, plundrades och brändes ner. Borgen förblev en ruin i mer än 250 år innan den restaurerades under den tyska tiden i början på 1900-talet. Den kan nu besökas som turistmål. 1636 var svenska trupper åter utanför Strasbourg, denna gång brändes slottet i Boofzheim, drygt två mil söder om Strasbourg, ner. Där finns dock inget kvar att besöka.
Det är sorgligt att höra den avsaknad av förståelse för den symbolik som Strasbourg har när perspektivlösa svenska politiker av rationalistiska och populistiska skäl skriver på petitioner för att flytta Europaparlamentet till Bryssel och det är likaså erbarmligt när vi svenskar inte ifrågasätter detta. Men nu är det snart val till Europaparlamentet igen och frågan kommer säkert diskuteras i samband med detta, även om frågan om Europaparlamentets placering inte är något som parlamentet själv beslutar om eftersom det avgörs av fördragstexterna och dessa förhandlas fram mellan medlemstaternas regeringar.
Ska man ha någon relevant synpunkt på Europaparlamentet så är det snarare att parlamentet sammanträder för mycket. Enligt fördraget ska det sammanträda tolv gånger per år i Strasbourg och med tanke på att parlamentet har sommaruppehåll i augusti blir det mer än en gång i månaden det ska hållas sammanträde i Strasbourg. De kläms nu in i almanackan med skohorn. Europaparlamentet är världens mest sammanträdande parlament. Som jämförelse så är riksdagen stängd från en bit in i juni till i september då nästa riksdagsår börjar. Färre sejourer varje år vore något att eftersträva, men den frågan har ännu ingen svensk politiker drivit.