Det var väntat, men det gör det inte mindre destruktivt, dumt och beklagligt. När Israels ambassadör Benjamin Dagan ställde sig i pulpeten i en föreläsningssal på Linköpings universitet - dit han blivit inbjuden av Utrikespolitiska studentföreningen - reste sig fyra studenter längst bak i salen och skrek ut protester.
Ett 50-tal poliser fanns på plats, vilket visar hur väntad protesten var. Några av dem förde bort de högljudda studenterna. Läxan var inlärd från Dagans besök på Stockholms universitet tidigare i veckan då ambassadören fick en sko och böcker kastade mot sig. Protesterna i Linköping fortsatte utanför föreläsningssalen med slagord och banderoller, vissa med budskap som sammankopplade Israels krig mot Gaza med nazisternas fruktansvärda brott under andra världskriget.
Det är en mycket olycklig jämförelse som dessutom saknar sans och reson. De som hävdar motsatsen är dåligt pålästa och nedvärderar kraftigt det som hände i Europa i mitten av förra seklet. Förintelsen krävde miljontals människors liv genom en strategisk och kategorisk plan. Inte endast judar avrättades utan även romer, homosexuella, funktionshindrade och oliktänkande. Det går inte att jämföra med Israels krigföring i Gaza, oavsett vad man tycker om den.
Ingendera sida i kriget går att försvara helt och fullt och saken är oerhört komplex och känslig. Hamas har en uttalad vilja i sitt program att utrota Israel från jordens yta och har regelbundet attackerat landet med raketer. Israel har - med sin militäriska överlägsenhet - försvarat sig vilket resulterat i övervåld och att 1 300 palestinska män, kvinnor och barn dött. Men att jämföra konflikten med Förintelsens utrotelse är fel.
Utrikespolitiska studentföreningen vid Linköpings universitet gjorde rätt i att bjuda in ambassadör Dagan. Det är inte föreningens sak att ta politisk ståndpunkt, däremot att uppmärksamma och föra till diskussion aktuella händelser och konflikter. Israel-Palestina är en sådan.
Demonstranternas protester tystades snabbt ner och frågan är vilken nytta de gjorde för sin saks skull. Mer konstruktivt och demokratiskt hade förstås varit om de suttit ner och faktiskt lyssnat till vad ambassadören hade att säga. Sedan hade de kunnat ställa tuffa och utmanande frågor till honom. Och höra på - och ifrågasätta - hans svar.
En av nycklarna i konfliktlösning är att parterna talar med varandra och lyssnar på vad den andre har att säga. Gazakriget vittnar om hur det kan gå när detta misslyckas. Inte ens ungdomar på ett svenskt universitet fixar tydligen att på ett fredligt sätt föra en diskussion, utan känner sig tvungna att attackera sin motpart genom fysiska och verbala angrepp. Bedrövat kan man undra hur ledarna i Hamas och Israel ska kunna föra en dialog i frågan när några studenter inte klarar av det.
Torsdagens händelser väcker dessvärre inget hopp.