Ofattbara dödstal efter flodvågornas framfart i ländernakring Bengaliska viken, men också dystra besked i svenska kommuner. Igår lämnade Rikspolisstyrelsen över en lista med namn på de 20 östgötar-- av 637 svenskar -- som för tillfället var bekräftade som saknade.
Kritik och åter kritik hörs mot regeringens senfärdighet. Runtom iEuropa är bilden snarlik. Inte oväntat får nationella regeringar sotaför vad de gjort och vad de låtit bli att göra.
I ett nedslående nyhetsflöde skymtar ändå en och annan ljusglimt.
EU-länderna har hittills beslutat att ge omkring 14 miljarder kronorunder en treårsperiod i bistånd till drabbade länder. Och i går höllsett extrainkallat rådsmöte mellan EU:s utrikes-, bistånds- ochhälsoministrar.
Syftet var dels att utvärdera hur katastrofen hittills hanterats, dels att se över vilken hjälp EU kan ge i framtiden.
Ett av de ämnen som avhandlades var tanken på att skapa en 5 000 manstark civil krisstyrka för katastrofer inom och utom EU. Ett liknandeförslag lades redan i höstas av Sveriges utrikesminister LailaFreivalds. Även Frankrike och EU-kommissionen har förordat en civilkrisstyrka.
En god idé, och ett självskrivet samarbetsområde för EU. Bevisligenhar EU-länderna svårare att arbeta effektivt om var och en sköter sittdå det otänkbara hunnit inträffa. Ensam är som bekant inte stark.
Enligt ett svenskt "tankepapper" inför rådsmötet är det ettproblem att EU:s medlemsländer är illa förberedda när deras medborgaregenomlider större katastrofer i avlägsna länder.
Men EU:s civila krisstyrka bör inte bara bistå egna medborgare inöd. Vid behov måste styrkan ställas i FN:s tjänst, inte minst eftersomFN är den givna samordnaren av internationell hjälp. Som en avvärldspolitikens tyngsta och mest resursstarka aktörer har EU dessutomett särskilt ansvar för att snabbt kunna ingripa vid mänskligakatastrofer -- vare sig det handlar om större olyckor, jordbävningareller terrordåd. På samma osjälviska sätt kan även EU:s militärakrishantering bidra till en tryggare värld.
Märkligt nog ligger en sådan oegennytta i Europas eget intresse. Flera av vår tids stora säkerhetshot är "mjuka".
Det kan handla om kriser som utlöses av miljöförstöring,överbefolkning, vattenbrist och fattigdom. Ingen kan i längden isolerasig från sådana hot.
Nu talar EU:s ledare om behovet av att samordna en radinsatser. Det är utmärkt. Men det är också viktigt att EU fattar snabbabeslut, redan då en katastrof misstänks vara på väg.
En krisstyrka skall inte behöva vänta länge på ett klarteckenuppifrån, eller på att få "mer tillförlitliga uppgifter". Den måstetidigt komma till skott.
Det är en lärdom från de tragedier som just nu utspelar sig, både i fjärran länder och i svenska hemkommuner.