Allt fler östgötar väljer att söka vård utomlands, rapporterade Corren i går. Främst är det tandvård som lockar, men många reser också iväg för att behandla till exempel pisksnärtsskador.
Det finns -- åtminstone teoretiskt sett -- två sätt att gå tillväga för att få utlandsvård.
Antingen kan patienten stå för alla kostnader själv, och begära ersättning för utgifterna i efterhand.
Eller också kan patienten ansöka om ett förhandstillstånd om utlandsvård hos Försäkringskassan.
Fast i verkligheten är det bara en av metoderna, den första, som fungerar -- eftersom i stort sett alla som söker förhandstillstånd får avslag av landstinget.
För att få förhandstillstånd krävs nämligen att väntetiden -- för den åkomma som patienten söker vård för -- är "utöver den normala" i Sverige.
Samtidigt resonerar landstinget i Östergötland som att det inte finns några onormala väntetider, förklarade Lennart Schilling på landstingets kansli i Corren i går.
"Om alla andra väntar lika länge, anser vi att tiden man väntar måste betraktas som normal väntetid."
Det finns alltså ingen bortre tidsgräns. Alla landstingets väntetider, oavsett hur långa de är, är "normala" -- förutsatt att samtliga patienter tvingas sitta i en lika lång kö.
Den nya vårdgarantin, som infördes den 1 november i år, påverkar inte heller landstingets tolkning av lagen. Enligt vårdgarantin skall det ta maximalt en vecka att träffa en läkare, tre månader att få träffa en specialist och sedan ytterligare tre månader för att få behandling.
Men vårdgarantin är "egentligen inget annat än en ambition", klargjorde Schilling på telefon i går. En privatperson kan alltså inte söka en behandling i till exempel Tyskland med hänvisning till att kön i det egna landstinget är längre än tre månader.
"Som patient kan du inte göra någonting mer än att vänta på att du erbjuds vård någonstans", sade Schilling.
En vårdgaranti värd namnet borde givetvis garantera patienterna vård inom en viss tid -- om inte i Sverige, så i något annat land. Utlandsvården skulle kunna utnyttjas för att sätta press på de svenska landstingen, få ned vårdköerna och samtidigt förbättra patienternas livskvalitet.
I stället tvingas alltså majoriteten av patienterna härda ut och köa -- medan de som har råd att lägga ut pengar i förväg kan skaffa sig vård utomlands. Så ser jämlikheten ut i dagens Vård-Sverige.