Så har ännu ett politiskt parti bildats. Efter Feministiskt initiativ och Junilistan kommer nu även Sjukvårdspartiet att ställa upp i riksdagsvalet 2006. I helgen beslutade de sex regionala partierna att tillsätta en interimstyrelse.
Det är ett i grund och botten sunt tecken att det bildas nya partier. Det vittnar om demokratisk vitalitet. Speciellt i ett land som är så politiskt stagnerat som Sverige är det glädjande. Men mycket tyder på att tar tid innan det verkligen spricker upp. För hittills har det inte presenterats ett enda nytt parti inför 2006 som inte har betydande problem med sin politiska fullödighet.
Junilistan räknar med att EU-kritiken är så stark att den räcker för att bära upp ett anti-etablissemangsbudskap nog för att spräcka fyraprocentspärren. Det skulle det nog göra om EU-frågan var aktuell, men nu är den inte det. Och då blir -- som vi sett -- frågan om EU över huvud taget räcker för att hålla ihop personer med i övrigt olika åsiktsinriktningar.
Hos Feministiskt initiativ är situationen likartad. Men där dras ledningen dessutom med problemet med att över huvud taget ha överskattat den allmänna mottagligheten för ett sådan hårt drivet feministiskt perspektiv som man beslutat driva. I dag ligger man på samma nivå som Sverigedemokraterna i opinionen.
Och för Sjukvårdspartiets del är frågan uppenbar: Är sjukvården i sig så viktig att den motiverar ett parti i sig? Ett parti som påstår att 35 miljarder kan skakas fram utan att närmare precisera hur?
Knappast.
FREDRIK HAAGE