Hon blir relativt ensam som kvinna i EU-toppen; av de 23 medlemsländer som hittills nominerat sina kandidater har bara ett utsett en kvinna.
Nyhetsrapporteringen efter nomineringen har, förutom bristen på kvinnliga kollegor, handlat om att Malmström kommer att få kämpa för att få någon av de riktigt tunga portföljerna - som i så fall skulle garantera Sverige stort inflytande.
Men är det verkligen rimligt att förvänta sig att ett litet land som Sverige skulle få någon av de riktigt tunga portföljerna? Att Sverige ska ha större inflytande än till exempel Frankrike, Tyskland och England?
När Tjeckiens president Vaclav Klaus vägrade skriva på Lissabonfördraget pekade många - rättmätigt - på det alltigenom orimliga i att ett litet land kan stoppa upp hela EU-maskineriet. Men när Sverige lite senare utser ny kommissionär då är allt prat om mindre länders allt för stora inflytande glömt. Då bör Sverige få en tung portfölj och stort inflytande.
Jag tycker att det andas svenskt storhetsvansinne.