Redan för 45 år sedan invigde Japan sin och världens första höghastighetsjärnväg. I Europa var Frankrike först ut 1981 och sedan dess har 550 mil höghastighetsjärnväg byggts på kontinenten. Av dessa ligger inte en meter inom den svenska gränsen. Det borde bli ändring på det.
Här i Östergötland handlar debatten förstås om höghastighetståget mellan Stockholm och Linköping. Svärmeriet för Ostlänken är gemensamt över partigränserna i länet. I övriga landet råder liknande samstämmighet om höghastighetståg.
Men regeringen är snål med besked. Trots att Banverket i en utredning konstaterade att det finns goda förutsättningar för höghastighetsbanor i Sverige tillsattes i december 2008 ytterligare en utredning. Den ska ge sitt utlåtande i september. En av frågorna som utredaren ska ge svar på är vilken sträckning som vore mest lämplig för den nya järnvägen. Vi som hoppas på den längs E 4:an, vilken skulle inkludera Ostlänken, fick i går stöd av Stockholms finansborgarråd Sten Nordin (M) och miljö- och trafikborgarråd Ulla Hamilton (M).
Tillsammans med tio kommunalråd från olika delar av Sverige argumenterar de på SvD:s Brännpunkt för att Sveriges första höghastighetsjärnväg bör byggas längs Europaväg 4. Skälen de anger är lika rationella som övertygande. Följer spårvägen den befintliga motorvägen minskar påverkan på naturen, miljön och samhällen. Dessutom skulle det ge ett mer integrerat trafiksystem som i stället för att störa rådande trafik kan frigöra såväl gods- som persontrafik längs sträckan. Gods som i dag fraktas med lastbil skulle därmed kunna tas via järnvägen. Dessa är tungt vägande miljöskäl.
Men det finns fler anledningar till varför höghastighetsjärnväg så fort som möjligt bör bli verklighet i Sverige. Miljöskäl sammanfaller ofta med ekonomiska. Att sträckan längs E 4:an är den kortaste till kontinenten innebär samtidigt att det är den billigaste. Därtill är flera större orter - däribland Linköping - belägna längs med den vägen vilket ger utmärkta anslutningsmöjligheter. Med höghastighetståg som Ostlänken ökar människors pendlingsmöjligheter när avstånden mellan hem och arbete förkortas tidsmässigt. Många skulle säkerligen vidga sina vyer på arbetsmarknaden när chanserna att kunna bo kvar på hemorten ökar. För företagen innebär snabbare godstransporter ökad effektivitet och gör den europeiska marknaden mer tillgänglig.
Sverige är ett stort land, avståndsmässigt sett. Men även glesbefolkat och med behov av en stor transportsektor. Höghastighetståg är inte bara en logisk utveckling, det är förmodligen en nödvändighet - inte minst för att vi ska nå redan uppsatta och även framtida miljömål. Därför bör regeringen skynda på.
"Bättre sent än aldrig", skriver Sten Nordin med flera. Jo, och hellre förr än senare.