Farhågorna inför FN:s rasismkonferens i Genève besannades redan under första dagen. Irans president Mahmoud Ahmadinejad gjorde precis det som kritikerna varnat för: Han tog tillfället och talarstolen i akt för att vädra sitt Israelhat.
Ahmadinejad anklagade Israel för att vara rasistiskt, för att ha skapat "en grym och repressiv stat i Palestina" och för att ha använt det judiska lidandet som svepskäl för att göra en hel nation hemlös. EU-ländernas delegater, de som var på plats och inte hade bojkottat konferensen, lämnade salen. På en efterföljande presskonferens fick Ahmadinejad sedan fortsätta att breda ut sig om sin aversion mot Israel, vars rätt att existera inte existerar enligt honom.
Det var bland annat av just det här skälet - att konferensen skulle kidnappas av anti-israeliska och anti-demokratiska krafter - som USA tillsammans med bland andra Israel, Kanada, Tyskland, Nederländerna och Polen valde att bojkotta den. Sverige borde ha gjort samma sak, för att inte ge uppmärksamhet eller legitimitet åt Ahmadinejad, hans Israelhat och den i allra högsta grad grymma och repressiva stat han själv representerar.
Sverige valde dock en annan väg. I stället för att skicka en minister lät man ambassadör Hans Dahlgren representera Sverige. Men han var i alla fall en av delegaterna som föredömligt nog lämnade salen under Ahmadinejads tal.
Måndagens händelser är ännu en motgång för FN och arbetet med att stärka respekten för de mänskliga rättigheterna.
Tidigare har FN:s trovärdighet ifrågasatts med hänvisning till människorättsrådet, där många av de länder som ingår kännetecknas av allt annat än respekt för mänskliga rättigheter: Iran (Ahmadinejads hemland alltså), Pakistan, Kina, Kuba, Ryssland och Saudiarabien. Framöver kommer konferensen i Genève även att användas som ännu ett argument för att FN inte är trovärdigt i sin kritik av länder som inte respekterar mänskliga rättigheter. Det är en olycklig utveckling.
Sverige är en hängiven supporter och hyser stor tilltro till vad FN kan åstadkomma. Enligt vissa är denna tilltro alldeles för stor och på gränsen till naiv. Och med de senaste dagarnas händelser i färskt minne är det svårt att inte hålla med.
Sverige deltog i diskussionerna och förhandlingarna om religions- och yttrandefrihet samt ett eventuellt förbud mot religionskritik inför konferensen. Sverige visste om att Irans president skulle vara där och det krävs inga långtgående kunskaper om Iran eller internationell politik för att förstå vilket syfte Ahmadinejad hade med sin närvaro. Sverige var också väl medvetet om vilket fiasko den förra rasismkonferensen, i Durban i Sydafrika för åtta år sedan, blev. Då lämnade USA konferensen i protest mot en resolution där sionism likställdes med rasism.
Ändå beslutade regeringen att Sverige skulle vara representerat i Genève. När en bojkott i själva verket hade varit att stå upp för det världssamfund - med eller utan skavanker - som Sverige vurmar så för.