I en av sina böcker berättar den brittiske författaren Daniel Defoe (1660-1731) om ett samhälle utan vare sig stat, lagar eller domstol. Det kallades Libertalia och fanns beläget på Madagaskar i Indiska oceanen. Det var uteslutande befolkat av pirater.
Det är osäkert om Libertalia någonsin existerade - men liknande samhällen har faktiskt funnits. På ön Tortuga i Karibien levde fram till i början av 1700-talet pirater av olika nationaliteter sida vid sida i fred. Fem hundra fartyg sökte skydd i hamnen. En perfekt utgångspunkt för räder mot brittiska och spanska handelsskepp, som regelbundet passerade förbi.
Till skillnad från sina föregångare spanar inte moderna sjömän ängsligt mot horisonten efter Jolly Roger. Sjörövarnas era är förbi. Men pirater fortsätter att ställa till besvär. Fast numera sitter de klistrade framför datorn snarare än är surrade vid masten.
En annan skillnad är att de mest notoriska piraterna i dag inte är engelsmän, spanjorer eller holländare - utan svenskar. Svenskarna är nämligen inte bara ett av världens mest uppkopplade folk - utan också några av världens flitigaste fildelare. Och mest delar vi med oss av material som inte är vårt eget: Filmer och musik.
Sverige har dessutom fallit efter resten av västvärlden när det gäller det juridiska skyddet av upphovsrätten. Vi har till och med kallats en upphovsrättslig bananrepublik. Med andra ord är vi den moderna motsvarigheten till Libertalia och Tortuga: En frihamn för pirater.
Alla tycker inte att detta är ett problem. Enligt en opinionsundersökning är en majoritet av svenskarna för att staten legaliserar fildelning av upphovsrättskyddat material. Eller med andra ord, att den intellektuella äganderätten på internet avskaffas. Många politiker är inne på samma spår och frågan splittrar partierna.
Den senaste tiden har debatten om fildelning gått på högvarv. Häromveckan gick en rad moderata riksdagsledamöter, med Karl Sigfrid i spetsen, ut och krävde att nedladdning av film och musik för privat bruk avkriminaliseras. Lagstiftningen måste anpassas till verkligheten är argumentet. Svar på tal fick de snart av halva den svenska kultureliten, med Horace Engdahl i spetsen. Och i förra veckan fick de mothugg både av nio moderata kolleger och den andra halvan av den svenska kultureliten.
Nu handlar det inte bara om upphovsrätt - utan också om hur den bör värnas. En idé importerad från utlandet är att lägga ansvaret på internetleverantörernas axlar. Det är en problematisk lösning, med allvarliga konsekvenser för användarnas integritet. Förslaget har träffande jämförts med att posten skulle få i uppdrag att öppna och läsa alla brev och sluta leverera till dem som lägger olagligheter i kuverten. Och accepterar vi inte ett sådant beteende från postens sida, bör vi inte göra det i andra sammanhang heller.
Men frågan är inte enkel. Jolly Roger fladdrar över var och varannan dator numera. Och någonting måste göras.