Om regeringen och miljöpartiet får som de vill blir det enklare att arbetskraftsinvandra till Sverige.
I går presenterade migrationsminister Tobias Billström (m) och miljöpartiets gruppledare i riksdagen, Mikaela Valtersson, den lagrådsremiss som ska öppna upp för ökad arbetskraftsinvandring. Och det gemensamma initiativet är positivt. I dubbel bemärkelse.
Den demografiska utvecklingen, med allt fler äldre och allt färre yngre som bidrar till den gemensamma välfärden och välståndsutvecklingen, är en svår nöt att knäcka. För Sverige och många andra länder - inte minst inom EU.
En svårknäckt nöt är även företagens svårigheter att hitta kvalificerad arbetskraft, vilket hindrar många företag att expandera. Det hotar i sin tur också välfärden och välståndsutvecklingen. Viktiga steg har tagits, bland annat för att stärka yrkesutbildningarna, men det tar tid innan vi ser effekterna av dem.
Samtidigt är trycket hårt på EU, från arbetskraft utanför unionens gränser, som med livet som insats tar sig hit i hopp om att kunna försörja sig. Det är en av unionens stora utmaningar.
Frågan när det gäller reglerna för arbetskraftsinvandringen har därför inte varit om utan när de ska liberaliseras. Sverige och Europa har egentligen inget annat val än att öppna upp även för personer utanför EU. Att Sverige tar täten är bara positivt.
Förslagen innebär att om en svensk arbetsgivare ger ett jobberbjudande till någon utanför EU ska han eller hon kunna få arbets- och uppehållstillstånd. Arbetsförmedlingen behöver inte längre undersöka om arbetskraften finns tillgänglig i Sverige, utan arbetsgivarens bedömning av behovet avgör. Därtill förlängs tidsgränserna för arbets- och uppehållstillstånd från två till fyra år. Asylsökande som får jobb kan under vissa omständigheter få stanna även om asylansökan avslås. Gäststudenter som har fått jobb ska kunna ansöka om arbets- och uppehållstillstånd utan att behöva åka hem.
Att arbetsgivarna ges en så framträdande roll har väckt ont blod inom socialdemokratin. LO:s Wanja Lundby-Wedin ifrågasätter om de har den överblick som krävs och Sven-Erik Österberg (s) håller med henne om att det i stället behövs en statlig myndighet - Arbetsförmedlingen - som avgör om det råder arbetskraftsbrist i vissa branscher eller inte.
Men poängen med förslaget är ju att säkra tillgången till kvalificerad arbetskraft - och vem kan bedöma behovet bättre än arbetsgivarna själva?
Ytterligare två saker att ha i åtanke är att efterfrågan på arbetskraft inte alltid hänger ihop med en branschrelaterad arbetskraftsbrist. Och att arbetsgivare lika väl kan vara kommuner och landsting - som båda står inför stora utmaningar när det gäller att locka personal till vård- och omsorgsyrkena.
Sverige är på god väg att bli ett öppnare land även för dem utanför EU. Det är ett både välkommet och nödvändigt steg. Att det tas i samförstånd med miljöpartiet är dessutom en garant för den långsiktighet som ofta efterlyses i politiken.