Just nu pågår i FN en ödesmättad översynskonferens av icke-spridningsavtalet om kärnvapen. USA:s hållning riskerar att leda till att konferensen totalhavererar. I detta dramatiska läge väljer Laila Freivalds att hantera USA med silkesvantar istället för att tala klarspråk.
I sitt tal på konferensen den 3 maj namngav Laila Freivalds med rätta Iran och Nordkorea som två länder vars agerande hotar hela det globala icke-spridningsarbetet. Därefter nämnde hon i allmänna ordalag att inte många framsteg har gjorts vad gäller kärnvapennedrustning.
Freivalds gör rätt som knyter ihop frågan om icke-spridning med kärnvapenmakternas löften om att eliminera sina arsenaler. Men symptomatiskt nog låter Freivalds USA slippa undan med att nämnas i samma anonyma klump som övriga kärnvapenstater.
När Anna Lindh höll ett av sina sista tal i nedrustningssammanhang namngav hon USA vid åtta tillfällen i mycket kritiska ordalag. Laila Freivalds i nämnde i sitt tal USA vid namn i ett enda negativt sammanhang. Medan Iran och Nordkorea nämns gång på gång så väljer Freivalds omskrivningar som att "en annan (stat) planerar forskning om nya kärnvapenstridsspetsar" när det hade varit så mycket enklare och tydligare att säga att det är USA hon syftar på.
Även när det gäller konkreta sakfrågor har regeringen valt en låg profil. För Anna Lindh var kärnvapenprov en företeelse som "hörde hemma på historiens soptipp". Försiktiga Freivalds nöjer sig med att konstatera att majoriteten av världens länder "stödjer ett tidigt ikraftträdande av provstoppsavtalet" och att denna majoritetsvilja bör framgå av konferensens slutdokument.
Mycket av de senaste årens nedrustning förtjänar inte att kallas för "nedrustning" eftersom det mer handlat om att skilja laddningarna från robotarna och sedan lagra dessa. Anna Lindh betonade att nedrustningen måste göras oåterkallelig. "Stridsspetsarna från de nedrustade strategiska kärnvapnen måste förstöras, inte bara lagras", var hennes tydliga budskap. Laila Freivalds väljer att inte ställa krav på oåterkallelig nedrustning.
Det är på tiden att regeringen vågar anklaga Nato-länderna för att bryta mot icke-spridningsfördraget. USA har kärnvapen utplacerade i sex europeiska Nato-länder och i händelse av krig är planen att kontrollen över kärnvapnen ska kunna överlåtas till dessa länder, vilket strider mot icke-spridningsavtalet. Samtidigt som vi i västvärlden förväntar oss av länder som Iran och Nordkorea att avstå från kärnvapen så ser alltså västalliansen kärnvapen som något nödvändigt för vår egen säkerhet.
Den dubbelmoralen borde Laila Freivalds rikta skarp kritik mot. Freivalds väljer dock att ligga lågt även på den punkten. Det är svårt att slita sig från tanken att hon kanske ligger lågt för att inte störa samtalen med sina Nato-kollegor vid mötet i Åre senare i maj.