JAN EDLING, LO-utredaren som hoppade av sedan den sossekramiga LO-ledningen fått stora darren när utredaren ifrågasatte arbetslöshetsstatistiken, pekar på tre alternativa vägar i sin intressanta rapport "Alla behövs". Väg 1: Sticka huvudet i sanden. Väg 2: Anamma den brutalliberala strategi som tillämpas i bland annat USA. Väg 3: Anpassa oss till den globala strukturomvandlingen utan att skjuta den solidariska välfärdspolitikens plattform i sank.
Väg 3 är svårast, men nödvändig. Luciano Astudillo och Thomas Östros, som leder socialdemokraternas rådslag om den nya "jobbpolitiken", säger att "vi ska vända på varenda sten". LOs nyligen presenterade kongressrapport "Fler jobb - bättre jobb" slirar stundom in på Väg 3, men uppehåller sig oftast på Väg 1. (Men visst är det intressant, och glädjande, att se hur LO anammat Edlings teser i fråga om regional innovationspolitik.)
ARBETSMARKNADEN förändras, som den alltid har gjort, och att Sverige påverkas av de globala förändringsvågornas slungande kraft säger sig självt. Påståendet att "jobben flyttar utomlands" har fått status som etablerad sanning. LO visar i sin rapport att "jobbflykten" är ett något begränsat elände. Så länge Sverige fixar att upprätthålla en hög produktivitet i näringslivet, hävdar vi oss i den globala konkurrensen. Ökad produktivitet står som en garant för höjda reallöner. Det betyder inte att vi kan slå oss till ro. Alla vet vad som komma skall, dvs att omvandlingstrycket i världsekonomin accellerar våldsamt när produktivitetsutvecklingen i Kina och Indien tar fart.
VI STÅR INFÖR flera dilemman: Fortsatt höga lägstalöner stimulerar omvandlingstrycket i ekonomin, och underlättar strukturomvandlingen, på samma gång som höga lägstalöner betyder mindre efterfrågan på arbetskraft. Ett annat dilemma: Är lågproduktiva, enkla och arbetsintensiva jobb inom till exempel den privata tjänstesektorn mindre eftersträvansvärda än kvalificerade och högproduktiva jobb? Ytterligare ett dilemma (med koppling till det nyss nämnda): Antalet förtidspensioneringar ökade våldsamt 1998-2006. Störst var ökningen i åldersgrupperna 20-24 respektive 35-44 år. Vilket är att föredra: Låta unga försörjas via passivt kontantstöd (typ aktivitetsersättning) eller skapa en alternativ arbetsmarknad, med egna regler, för dem som inte hävdar sig på den ordinarie?
FÖR KRÅNGLIGT ATT anställa och sparka? Pseduodebatten rasar. Socialdemokraterna bör rikta strålkastarljuset mot det verkliga problemet - att det är dyrt att anställa, i synnerhet för mindre företag. Rejält sänkta arbetsgivareavgifter stimulerar jobbtillväxten.
A-KASSAN ska fungera som omställningsförsäkring, vilket förutsätter en aktiv arbetsmarknadspolitik. Regeringens nedmontering av arbetsmarknadsutbildningen försvårar omställning och strukturomvandling.
SOCIALFÖRSÄKRINGARNA: Den svenska modellen är fördelningspolitiskt suverän (omfördelar över livet); hotet mot modellen kommer inte från regeringen utan från de många fuskarna. "Gör din plikt, kräv din rätt", sa arbetarrörelsen förr. Dags för en ny folkbildningskampanj?