Bo Hugemark och Johan Tunberger visar i sin rapport Trovärdig solidaritet - försvaret och solidaritetsförklaringen hur illa rustat den svenska försvarsmakten för de nya åtagandena. Utifrån en säkerhetspolitisk analys som grundar sig på faktiska omständigheter snarare än budgetutrymme visar de att det krävs stora förändringar av försvaret. Det handlar om omstruktureringar och omprioriteringar, dels om effektivisering. Men det räcker inte, budgeten måste också utökas.
I samband med årets Folk och försvar i Sälen dryftades solidaritetsförklaringens praktiska konsekvenser i en paneldiskussion där fyra politiker fick i uppdrag att möta ett fiktivt scenario där ett baltiskt land hotades av ett ryskt angrepp. Samtliga fyra, Urban Ahlin (s), Staffan Danielsson (C), Karin Enström (M) och Peter Rådberg (MP) uppvisade en total ovilja att besluta om några som helst åtgärder för att leva upp till solidaritetsförklaringen. Om varken den militära förmågan eller den politiska viljan finns, vad är solidaritetsförklaringen då värd?
Den borgerliga alliansen har försummat försvaret och valt att blunda för utvecklingen i närområdet. Den så kallade Afghanistandoktrinen, som går ut på att Sveriges försvar säkras genom deltagande i internationella insatser, är förlegad och klingar dessutom falskt. I själva verket har försvarsmakten idag sämre förutsättningar för internationella åtaganden än före omställningen till ett renodlat insatsförsvar. Försvarsbudgeten har skurits ned för att bekosta mer politiskt gångbara reformer.
Solidaritetsförklaringen är bra och viktig. Lika lite som våra grannländer passivt skulle åse att Sverige utsattes för fientlig aggression kan vi underlåta att bistå dem i en motsvarande situation. Men den de högtravande utfästelserna måste också kompletteras med en försvarspolitik som är anpassad både till de förändrade förhållandena i närområdet och till våra drastiskt ökade säkerhetspolitiska åtaganden. Det handlar inte bara om att minska nedskärningarna utan om att våga tala om ett modernt, effektivt och fungerande försvar där rikets territoriella säkerhet inte ställs mot de internationella insatserna.
Tidigare har många betraktat försvarsfrågan som en politisk ickefråga, men en färsk opinionsundersökning visar att majoriteten av svenskarna tycker att försvaret är viktigt. Oppositionen har tydligt visat att den inte bryr sig om säkerhetspolitiken, genom att vilja skära ned den redan underdimensionerade försvarsbudgeten med 20 miljarder. Alliansen har nu chansen att göra detta till en valfråga genom att visa att man är tar rikets säkerhet på allvar.