Innan detta århundrade är slut kan temperaturen ha stigit med fyra grader och havsytan ha höjts med över en halvmeter.
Många barn som föds i dag i Asien eller Afrika kommer med all sannolikhet att bli miljöflyktingar när stora kustområden blir obeboeliga inom loppet av 50 år.
Så allvarligt är klimatläget. Det konstaterar FN:s expertpanel IPCC i sin klimatrapport som lades fram i går.
Katastrofscenarier är inget nytt i miljödebatten. Det nya är att snart sagt all internationell expertis är ense om att och hur vår industrialiserade livsstil påverkar klimatet.
2 500 forskare från 130 länder har arbetat med rapporten. 19 analysmodeller för klimatförändringar - inklusive deras felmarginaler - har vägts samman.
Rapporten förtjänar mer än att tas på allvar. I den mån det är möjligt att förutsäga framtiden med vetenskapens hjälp är detta den sanning vi måste rätta oss efter. Motstridiga forskningsresultat har fram till i dag exploaterats av politiker för att slippa agera. Handlingsförlamningen måste nu brytas.
Vad bör då Sveriges regering göra?
Ett viktigt område är de internationella förhandlingarna om klimatåtgärder, exempelvis Kyotoavtalet. Indien, Kina, Brasilien och andra fram-tida industriländer måste ta sitt ansvar. Det gäller även USA, som länge varit en bromskloss i klimatfrågorna. EU har med utsläppsrätterna tagit ett första steg mot att minska växthusgaserna - men mycket återstår att göra.
I de internationella sammanhangen kan och bör Sverige bli en pådrivande kraft.
Men trovärdigheten kräver då att vi också går i täten på hemmaplan. Miljöfrågorna har vid det här laget god förankring hos allmänheten. Svenskar är som få andra beredda att betala gröna skatter, sopsortera, köpa miljöbil och välja grön el. Säkert är en stor del av befolkningen redo att gå längre - om det är väl genomtänkta steg som inte hotar tillväxten.
Inte ens en regering med liberal profil bör i dagsläget dra sig för att genom lagar och ekonomiska styrmedel tvinga fram en miljövänlig utveckling. När en global katastrof står för dörren är det dags att ställa in käpphästarna i garderoben. Hur ska Sverige annars kunna höja tonen gentemot miljöns skurkstater?
Ett tredje och helt avgörande område är teknisk utveckling. Där har Sverige - och inte minst Linköping - en chans att inta en tätposition. Miljöteknik är en framtidsbransch och det är nu det ska satsas. Intressant är att de idéer som miljöpartiet länge drivit - att miljötänkande kan driva på den tekniska utvecklingen och skapa tillväxt - nu börjat få genomslag även bland före-tagare, forskare och ekonomer.
Också här har staten en roll att spela genom att skapa spelregler, investera i infrastruktur och främja innovationer och forskning.
Sveriges regering bör sikta på att skapa ett företags- och tillväxtvänligt samhälle där miljön sätts i fokus och miljötänkande är integrerat i var- dagen såväl som i industriproduktionen. Inte bara för vår skull, utan för hela globens.