Pressens liknelse av statsminister Fredrik Reinfeldts (M) uppsyn med en ledsen hund i våras fick både en och annan att dra på munnen. Likaså utrikesminister Carl Bildts (M) mindre smickrande omnämning som en "medelstor hund med en stor hunds attityd" väckte uppmärksamhet.
Senaste exemplet på politisk-retorisk kreativitet med inspiration från fablernas värld kommer från Svenskt Näringslivs chefsekonom Stefan Fölster, även kolumnist i Corren, i en nyutgiven debattbok med kritik mot landets reformtrötthet: "Sverige har blivit en fet katt".
På omslaget syns den feta katten ligga och jäsa med halvöppna ögon. Det ser definitivt ut att vara dags för kissen att röra lite på sig. Liknelsen av det reformtrötta Sverige med en fet katt är träffande och rolig, men kommer med ett allvarligt menat budskap.
Sverige har än så länge klarat sig igenom den ekonomiska krisen relativt bra, men under tiden har reformtakten avstannat. I fjol genomfördes inte en enda reform för bättre företagsklimat. Fortsätter det som nu, riskerar vi att med tiden att tappa i internationell konkurrenskraft. Risken, menar Fölster med den feta katten, är att kapital flyttas utomlands, jobben försvinner och tillväxten avstannar.
När andra länder fortsätter att reformera sig för att skapa attraktivare företagsklimat, räcker det så att säga inte med att vi ställer ut ännu lite mer skattefinansierad grädde i en skål som tröst.
För att få den feta katten på fötter igen, ger Fölster fyra förslag:
* Förenkla reglerna för företagande
* Öka konkurrensen i offentliga sektorn
* Sänk skattetrycket med 5 procent
* Anpassa arbetsmarknadsreglerna, som till exempel anställningsskydd, till OECD-ländernas snittnivå
Förslagen är inte kattskit. Frågan är bara om ambitionsnivån är tillräcklig. Med exempelvis endast 5 procents skattesänkning skulle Sverige fortfarande befinna sig högt över snittet i OECD-länderna och västvärlden. Plufsigheten hos en så välnärd katt som den svenska - med världens högsta skatter - skulle knappt korrigeras nämnvärt, i internationell jämförelse, av så marginella justeringar.
Hur som helst är Fölsters initiativ välkommet och något som högerpolitiker av typen katt för sin hatt borde visa intresse för. Detta om man menar allvar med visioner om ett Sverige med attraktionskraft nog att behålla och locka till sig företag, entreprenörer och kompetent arbetskraft även i framtiden.
Det kurras mycket om att ta ansvar i svensk politik. Ansvar för budgetbalansen, ansvar för jobben och ansvar för miljön. Gott så. Men när konsensus från vänster till höger om nulägets reformstiltje är så total att Bill och Bull i jämförelse framstår som koleriska schismatiker, måste frågan ställas: när ska den borgerliga regeringen återta ansvaret för den feta katten och fortsätta med reformarbetet?