Skolan i Malexander är nedläggningshotad. Ett öde som många mindre och lite avlägset belägna skolor har rönt sedan årtionden. Motiveringen till skolnedläggningarna är så gott som alltid densamma - små skolor med relativt få elever kostar för mycket för kommunen.
Boxholms kommun påstår att det går att spara drygt 1,2 miljoner kronor på att lägga ned skolan i Malexander. Byborna, som med all rätt känner förtvivlan inför en skolnedläggning, har låtit utreda besparingens omfattning och har kommit fram till att det rör sig om runt en tredjedel så mycket.
Det intressanta är inte vilken siffra som är den rätta. Mycket mer intressant är de kostnader som uppstår i kölvattnet på en nedläggning. Hur många skattebetalare lämnar en by utan skola och hur många avstår från att flytta dit? Finns det elever som behöver personlig assistans då de ska "bussas" till Boxholm och vad kostar det i så fall?
Allra mest intressant är frågan om det över huvud taget går att sätta ett pris på tryggheten för 16 skolbarn i Malexander, eller för den delen var som helst där det ska bantas och dras in på skolor. Vilka framtida kostnader drar samhället på sig, när det huvudsakligen betraktar barn ur kostnadsperspektiv. Sådant betalar sig absolut inte i längden. Vi har alla sett hur nedskärningar i exempelvis vården orsakat enorma samhällsutgifter för den bantade personalstyrkans utbrändhet och fysiska skador.
Att tvinga skolbarnen i Malexander att flytta, kan på sikt visa sig vara en dålig affär.
Svinhugg går igen, som det brukar heta.